Skogsnjutning

D

Deleted member 26814

Gäst
Som ung hade jag för vana att gå ut i skogen för att njuta av naturen och tystnaden.
De smålandska skogarna är också idealiska om man, som jag, ibland ville ta en truddelutt på skinnbanjon.
Man var alltid helt ostörd...nästan alltid...
En tidig lördagsmorgon var jag ute och spatserade då det, som vanligt, pockade på i gylfviken.
Kände en obetvinglig lust att få spilla min säd i den vackra natur som omgav mig.
Sagt och gjort...snart låg jag i en vitsippebacke med Vilde Ville under herrans tukt och förmaning.
Jag hade en riktigt ljuvlig stund.
Satsen kom också mycket riktigt forsande efter en stund.
Jag stönade njutningsfullt och låg sedan stilla och tittade upp bland molnen....
När jag efter en stund skulle plocka fram lite papper för att torka av mig med och sträckte mig efter ryggsäcken, stelnade jag till.
Bara ett tjugotal meter ifrån mig stod ett par i övre medelåldern och stirrade.
Jag stirrade tillbaks och hörde mig själv säga: Ursäkta, men naturen kallade...
Jag hoppades att de inte sett mina förehavanden utan försökte fejka att jag just gjort "tvåan".
Trodde de gick på det när gubbfan flinade och sa: Glöm inte att torka dig där fram också, grabben, medan de vände och försvann in i skogen igen.
Långt efter det, fruktade jag stunden då vi skulle mötas igen, någonstans...
Lyckligtvis skedde det aldrig.
 
Toppen