Nilsr
Aktiv medlem
- Kön
- Man
Vad ska man göra? Jag pratar fyra språk flytande och två andra hjälpligt. Tog studenten i våras, men vill inte plugga vidare, i alla fall inte ännu på ett tag. Jag är en tjej på 19 år. Både mina kompisar och deras föräldrar tycker jag är trevlig, väluppfostrad och kan sköta mig. Ja, det där med att sköta mig, stämmer nog inte helt. Jag är impulsiv, har hamnat i fel säng mer än en gång, men aldrig ångrat det.
Låt mig beskriva mig själv i några, men ord. 168 cm lång, 55 kg, mörkhårig, svart faktiskt, och har det ganska kortklippt. Lite brunaktig hy, har släktingar i Grekland. Grabbarna tittar efter mig och jag är stolt både över min rumpa, som är fast och välaccentuerad, och mina bröst, som visserligen inte är överdrivet stora, men är mycket välformade och med vårtor, som alltför ofta blir stenhårda, mitt i en mörk vårtgård. Lite mer intimt, så är även mina yttre blygdläppar lite mörka. Inte alls så där ljusa som de flesta svenska tjejer. Men det är väl mitt sydländska påbrå och kanske finns det någon ännu mer mörkhyad längre tillbaka? Hur som helst, jag är nöjd med mitt utseende. Och, just det, jag heter Beatrix efter min franska mormor.
Men vad ska jag göra, nu när skolan är slut. Måste jobba, göra något. Kan inte bara gå och dra. Det skulle min mamma aldrig acceptera. Men just nu svävar jag bara omkring, tar dagen som den kommer. Slänger ut lite krokar där jag kan. Inte minst pratar jag med mina kompisars föräldrar. Jobb, har jag förstått, får man oftast på rekommendationer.
Min mamma, som jag lever med, är ensam. Pappa försvann redan när jag var liten. Har bara någon enstaka sporadisk kontakt med honom. Oftast är han ute och reser. Fast nu på midsommar blev jag bjuden till honom. Han skulle ha lite sommarfest sa han. Jag hade just inget annat att göra, så jag tackade ja. Inte så ofta han tar kontakt och verkligen bjuder in mig.
På midsommarafton klär jag mig somrigt, en kort snygg ljus klänning, som sitter som en handske på min kropp. Framhäver det som ska framhävas och döljer det som inte ska visas, i alla fall inte på en gång.
Vädret är så där härligt varmt. Björkarna är ljust gröna. Några insekter surrar i skuggan. Fåglarna tystnade redan för en vecka sedan. Nu ligger de på ägg, ska snart kläckas. Kort sagt en perfekt midsommar. Jag kommer till pappas fest. Ser mig omkring. Alla är medelålders eller äldre. Ingen bryr sig om mig. Jo, det är fel, flera av männen följer mig med ögonen. Några ser ut som om de skulle vilja äta upp mig på en gång. Är alla här så trötta på sina fruar? Eller är det bara den vanliga manliga instinkten att jaga, oavsett om man har kött så det räcker?
Efter en stund ser pappa mig. Kommer fram, kramar om mig. Inte ofta det sker. Vill han visa upp mig, eller vad är det frågan om? Han brukar ju alltid ha någon ung vacker kvinna vid din sida, olika varje gång. Är jag den kvinnan nu?
Alla står i olika klungor, säkert totalt mer än tjugo personer, med glas i händerna. Pappa klappar i händerna och alla tystnar. ”Det är en speciell dag i dag. Bortsett från midsommar, som ju faktiskt inträffar varje år. Nej, idag är det för att min fina dotter är med oss. Kan inte påminna mig när hon senast var det. Beatrix, här, är en ovanligt begåvad kvinna. Pratar sex språk och har nyligen tagit studenten”. Någon säger något, hör inte riktigt vad. ”Nej, sex olika språk, inte sexspråk, som du din gamla snusk gubbe antyder. Hur som helst, jag är mycket stolt över henne och över den unga kvinna hon blivit”. Lite väl sexistiskt, tycker jag. Men han är ju som han är. Förstår varför mamma inte ville han något att göra med honom efter det att hon fått mig.
Min pappa tar mig under armen och går runt, presenterar mig för olika personer. Omöjligt att minnas alla, men några stack ut. Och speciellt en. Han var väl omkring 40-45 år, gissar jag. Solbränd och med ett stort varmt leende. Såg mig i ögonen hela tiden vi pratade, inte någon gång gjorde ögonen en utflykt till mina bröst eller kropp. Verkade genuint intresserad. Förhörde sig om vilka språk jag pratade. ”Svenska, engelska, franska och spanska”, svarade jag. ”Dessutom ganska bra arabiska och tyska samt lite japanska”.
”Oj, då. Det blir ju sju språk”, säger han.
”Ja, men japanska läste jag bara ett par år i gymnasiet, räknas egentligen inte. De första fyra har jag genom mina släktingar, som jag varit mycket hos. Tyska och arabiska, tja, det är lite mer komplicerat, men klarar mig, även om alla hör att jag inte har dem som modersmål”.
”Fantastiskt! Och vad kommer du att göra nu efter skolan? Plugga vidare, resa runt jorden, eller?”, frågan han.
”Jag vet faktiskt inte. Inte plugga, jobba, hoppas jag. Om jag hittar något”. Då ser jag för första gången att han betraktar mig. Tar ett steg bakåt, granskar mig från fötterna och upp, sedan ner igen. Känns som jag lika gärna kunde vara naken. Han ser rakt genom mina kläder. Sedan nickar han, ler lite halvt.
”Hur är du som person? Ditt yttre lämnar inget att önska. Kan du beskriva dig själv, hur ser du på dig själv och vad brukar folk säga om dig? Och då menar jag inte utseendet, det kan jag se själv”, säger han.
”Oj, har inte tänkt så mycket på det. Mina kompisar och deras föräldrar brukar framhäva mig som ett exempel när det gäller att veta hur man ska föra sig. Det har min mamma och min mormor präntat in i mig sedan jag var en bebis. Sedan? Ja, vad ska jag säga. Ganska öppen, social, gillar människor. Brukar inte ha några fördomar, tror jag. Tja, ungefär så….”.
”Mmm, kanske har jag något som kan passa dig”, säger han. ”Och mig…”, lägger han till. ”Just det, jag heter Jack. Jack Sivert, och är pilot och ägare till ett litet flygbolag. En slags limousin i luften. Man hyr mitt plan istället för att äga ett eget plan, eller när någon eller något behöver transporteras någonstans, om du förstår hur jag menar. Vi är alltid två piloter och har haft en flygvärdinna, men hon har sagt upp sig och slutar nu i månadsskiftet”.
”Spännande, men jag kan ingenting om flyg, eller vad en flygvärdinna gör. Har ju sett på vanliga flyg, men?”
”Vi, jag, får utbilda dig. Du måste kunna allt om säkerhet och vad man måste göra i olika situationer. Bäst är om du pryar och följer med på några flygningar medan vår nuvarande tjej är kvar”, föreslår han. ”Om du tycker det fungerar och verkar bra efter det, så pratar vi mer om anställning, lön och vad du förväntas göra. Det viktigaste i jobbet är service, service och service. Allt för kunderna, det är ju de som betalar”.
”Service, det tror jag att jag klarar, men kanske svårt om det är oroligt i luften. Men det antar jag kunderna har förståelse för”.
”Ja, ursäkta att jag frågar, men hur har du det med pojkvän?”, frågar Jack.
”Ingen just nu. Tog slut i vintras. Han ville inte det jag ville, och inte så ofta heller”, säger jag och rodnar, när jag inser vad det är jag säger.
”Bra, bra, ja det besvarar även mina följdfrågor. Tror det kommer att bli mycket bra. Här är mitt kort. Kan du vara på Bromma flygplats kl åtta på måndag? Vi har en flygning till Nice, som är bokad med avgång klockan tolv. Då har vi några timmar att gå genom det väsentligaste innan”.
Låt mig beskriva mig själv i några, men ord. 168 cm lång, 55 kg, mörkhårig, svart faktiskt, och har det ganska kortklippt. Lite brunaktig hy, har släktingar i Grekland. Grabbarna tittar efter mig och jag är stolt både över min rumpa, som är fast och välaccentuerad, och mina bröst, som visserligen inte är överdrivet stora, men är mycket välformade och med vårtor, som alltför ofta blir stenhårda, mitt i en mörk vårtgård. Lite mer intimt, så är även mina yttre blygdläppar lite mörka. Inte alls så där ljusa som de flesta svenska tjejer. Men det är väl mitt sydländska påbrå och kanske finns det någon ännu mer mörkhyad längre tillbaka? Hur som helst, jag är nöjd med mitt utseende. Och, just det, jag heter Beatrix efter min franska mormor.
Men vad ska jag göra, nu när skolan är slut. Måste jobba, göra något. Kan inte bara gå och dra. Det skulle min mamma aldrig acceptera. Men just nu svävar jag bara omkring, tar dagen som den kommer. Slänger ut lite krokar där jag kan. Inte minst pratar jag med mina kompisars föräldrar. Jobb, har jag förstått, får man oftast på rekommendationer.
Min mamma, som jag lever med, är ensam. Pappa försvann redan när jag var liten. Har bara någon enstaka sporadisk kontakt med honom. Oftast är han ute och reser. Fast nu på midsommar blev jag bjuden till honom. Han skulle ha lite sommarfest sa han. Jag hade just inget annat att göra, så jag tackade ja. Inte så ofta han tar kontakt och verkligen bjuder in mig.
På midsommarafton klär jag mig somrigt, en kort snygg ljus klänning, som sitter som en handske på min kropp. Framhäver det som ska framhävas och döljer det som inte ska visas, i alla fall inte på en gång.
Vädret är så där härligt varmt. Björkarna är ljust gröna. Några insekter surrar i skuggan. Fåglarna tystnade redan för en vecka sedan. Nu ligger de på ägg, ska snart kläckas. Kort sagt en perfekt midsommar. Jag kommer till pappas fest. Ser mig omkring. Alla är medelålders eller äldre. Ingen bryr sig om mig. Jo, det är fel, flera av männen följer mig med ögonen. Några ser ut som om de skulle vilja äta upp mig på en gång. Är alla här så trötta på sina fruar? Eller är det bara den vanliga manliga instinkten att jaga, oavsett om man har kött så det räcker?
Efter en stund ser pappa mig. Kommer fram, kramar om mig. Inte ofta det sker. Vill han visa upp mig, eller vad är det frågan om? Han brukar ju alltid ha någon ung vacker kvinna vid din sida, olika varje gång. Är jag den kvinnan nu?
Alla står i olika klungor, säkert totalt mer än tjugo personer, med glas i händerna. Pappa klappar i händerna och alla tystnar. ”Det är en speciell dag i dag. Bortsett från midsommar, som ju faktiskt inträffar varje år. Nej, idag är det för att min fina dotter är med oss. Kan inte påminna mig när hon senast var det. Beatrix, här, är en ovanligt begåvad kvinna. Pratar sex språk och har nyligen tagit studenten”. Någon säger något, hör inte riktigt vad. ”Nej, sex olika språk, inte sexspråk, som du din gamla snusk gubbe antyder. Hur som helst, jag är mycket stolt över henne och över den unga kvinna hon blivit”. Lite väl sexistiskt, tycker jag. Men han är ju som han är. Förstår varför mamma inte ville han något att göra med honom efter det att hon fått mig.
Min pappa tar mig under armen och går runt, presenterar mig för olika personer. Omöjligt att minnas alla, men några stack ut. Och speciellt en. Han var väl omkring 40-45 år, gissar jag. Solbränd och med ett stort varmt leende. Såg mig i ögonen hela tiden vi pratade, inte någon gång gjorde ögonen en utflykt till mina bröst eller kropp. Verkade genuint intresserad. Förhörde sig om vilka språk jag pratade. ”Svenska, engelska, franska och spanska”, svarade jag. ”Dessutom ganska bra arabiska och tyska samt lite japanska”.
”Oj, då. Det blir ju sju språk”, säger han.
”Ja, men japanska läste jag bara ett par år i gymnasiet, räknas egentligen inte. De första fyra har jag genom mina släktingar, som jag varit mycket hos. Tyska och arabiska, tja, det är lite mer komplicerat, men klarar mig, även om alla hör att jag inte har dem som modersmål”.
”Fantastiskt! Och vad kommer du att göra nu efter skolan? Plugga vidare, resa runt jorden, eller?”, frågan han.
”Jag vet faktiskt inte. Inte plugga, jobba, hoppas jag. Om jag hittar något”. Då ser jag för första gången att han betraktar mig. Tar ett steg bakåt, granskar mig från fötterna och upp, sedan ner igen. Känns som jag lika gärna kunde vara naken. Han ser rakt genom mina kläder. Sedan nickar han, ler lite halvt.
”Hur är du som person? Ditt yttre lämnar inget att önska. Kan du beskriva dig själv, hur ser du på dig själv och vad brukar folk säga om dig? Och då menar jag inte utseendet, det kan jag se själv”, säger han.
”Oj, har inte tänkt så mycket på det. Mina kompisar och deras föräldrar brukar framhäva mig som ett exempel när det gäller att veta hur man ska föra sig. Det har min mamma och min mormor präntat in i mig sedan jag var en bebis. Sedan? Ja, vad ska jag säga. Ganska öppen, social, gillar människor. Brukar inte ha några fördomar, tror jag. Tja, ungefär så….”.
”Mmm, kanske har jag något som kan passa dig”, säger han. ”Och mig…”, lägger han till. ”Just det, jag heter Jack. Jack Sivert, och är pilot och ägare till ett litet flygbolag. En slags limousin i luften. Man hyr mitt plan istället för att äga ett eget plan, eller när någon eller något behöver transporteras någonstans, om du förstår hur jag menar. Vi är alltid två piloter och har haft en flygvärdinna, men hon har sagt upp sig och slutar nu i månadsskiftet”.
”Spännande, men jag kan ingenting om flyg, eller vad en flygvärdinna gör. Har ju sett på vanliga flyg, men?”
”Vi, jag, får utbilda dig. Du måste kunna allt om säkerhet och vad man måste göra i olika situationer. Bäst är om du pryar och följer med på några flygningar medan vår nuvarande tjej är kvar”, föreslår han. ”Om du tycker det fungerar och verkar bra efter det, så pratar vi mer om anställning, lön och vad du förväntas göra. Det viktigaste i jobbet är service, service och service. Allt för kunderna, det är ju de som betalar”.
”Service, det tror jag att jag klarar, men kanske svårt om det är oroligt i luften. Men det antar jag kunderna har förståelse för”.
”Ja, ursäkta att jag frågar, men hur har du det med pojkvän?”, frågar Jack.
”Ingen just nu. Tog slut i vintras. Han ville inte det jag ville, och inte så ofta heller”, säger jag och rodnar, när jag inser vad det är jag säger.
”Bra, bra, ja det besvarar även mina följdfrågor. Tror det kommer att bli mycket bra. Här är mitt kort. Kan du vara på Bromma flygplats kl åtta på måndag? Vi har en flygning till Nice, som är bokad med avgång klockan tolv. Då har vi några timmar att gå genom det väsentligaste innan”.