Jag kan inte bli kåt

[Gustav]

Detta är den egentliga anledningen till att jag är med här på onanera. Jag har nästan ingen sexlust. Ibland kan jag bli lite tänd, men det går över snabbt. Får jag stånd och runkar så blir det inte tillräckligt skönt och jag ledsnar innan jag kommit.

Inga kvinnor jag möter i verkligheten eller ser på film, tv eller nätet tänder mig starkt. Sista kvinnan jagv träffade lite orkade jag inte knulla förutom första gången och så lite smått någon annan gång.

Vad ska jag göra? Det har varit så här mer och mer det senaste halvåret.

 

[Carl Michael Bellman - stängd på egen begäran]

Har det alltid varit så?

 

[Gustav]

Nej. Det har varit så i ett halvår alltmer. Jag separerade för två år sedan från en underbar kvinna som jag levde med i elva år. Hon är den enda som jag känner en smula lust till och vi hade sex då och då till för ungefär ett halvår sedan. Det rörde bara till hela separationsprocessen och orsakade en massa smärta och ohanterbara situationer. Mina problem är säkert förbundna med detta, men vad ska jag göra för att komma vidare?

Jag har bearbetat separationen och mött en massa sorg mm. Antagligen har jag inte släppt henne helt. Vi träffas ofta, vi har barn ihop och vi samarbetar bra runt dem. Men när vi separerade var jag kåt, runkade, träffade en kvinna som jag hade som knullkompis i ca ett år. Hon bodde i en annan stad så det var inte så ofta. Henne känner jag inte längre någon speciell lust till.
Ja, det är en jävla soppa med att separera.

 

[Carl Michael Bellman - stängd på egen begäran]

Har du och ditt ex varit ihop i elva år sitter ni ihop på många olika sätt och det kommer att ta tid innan ni har klippt alla banden. Hade ni inte haft barn tillsammans skulle mitt råd varit att ni skulle sluta träffa varandra helt eftersom det hade kunnat snabba upp separationsprocessen. Men nu måste ni tänka på barnen.

Det kanske är en svag tröst, men din lust kommer att komma tillbaka när du är redo för något nytt. Under tiden är det ingen idé att du pressar. Gör bara sådant som känns bra.

 

[Gustav]

Jag har de sista dagarna insett något viktigt. Jag har ingen tro på kärlek längre, ingen tro på att jag kan möta någon som väcker kärlek i mig, ingen tro på att en kärleksrelation kan leda till något gott.

Det är inte så konstigt egentligen, sista gången jag blev kär och lät kärlek få ett utrymme i mitt liv så ledde det slutligen till kärlekslöshet, separation, förlust och en massa smärta och sorg.

Det här är dock ett konstigt ställe att skriva om det kanske. Jag tror jag ska leta reda på någon site där det passar bättre. Nån som har ett tips? Där man chattar om relationer, separationer, kärlek och dylikt?

 

[Carl Michael Bellman - stängd på egen begäran]

Hittar du ett sådant ställe får du gärna berätta. Det är många här på onanera.se, inklusive jag själv, som är intresserade.

När jag separerade från mitt ex tog det över ett år innan jag ens tittade åt tjejer igen. Och jag jobbar fortfarande, så här fyra år senare, med de skador som relationen och uppbrottet gav mig. Trots att jag kan resonera mig fram till att en bra relation skulle ge mig mycket, så minns min kropp att det är jobbigt och reagerar därefter. Men man läker, sakta men säkert.

Jag tror att du tänker precis rätt. Det är bra att uttrycka sina tankar och känslor i ord. Det är också bra att ha många goda vänner som man umgås och trivs med. Och så småningom, när du blir nyfiken på kvinnor igen, påbörja inget nytt förhållande på en gång. Ta det lugnt. Det kan ge mycket att bara gå ut och fika tillsammans eller så.

 

[Carl Michael Bellman - stängd på egen begäran]

Mitt ex och jag var ihop i fem och ett halvt år. Det är inte alls lika länge som du och ditt ex var ihop, men ändå så att vi hann växa ihop och det tog lång tid att kapa alla banden. Och då skaffade vi inga barn tillsammans, vilket förstås skulle ha gjort det hela ännu mer komplicerat..

Något som har hänt med mig under åren efter separationen är att min syn på förhållanden har förändrats. Det finns så mycket förutfattade meningar om hur ett förhållande ska vara. Saker och ting som inte alls behöver vara så. Jag har blivit mer öppen till hur relationer kan och får vara. Jag tror att jag är bättre på att lyssna på mina egna känslor och behov och på de hos människor i min närhet.

Så även om det kanske känns jobbigt och förvirrande just nu, så har du en spännande resa framför dig.

 

[Gustav]

När du skrev det där med att det kan vara nog att bara gå ut och fika så kom jag att tänka på hur det var när jag brände ut mig för ca 14 år sedan. Det är lite samma sak, jag har bränt ut mig på att försöka få ihop det med kärlek och relationen, jag gick i väggen.

Jag känner också att jag har en annan syn på relationer, hur de ska vara. På andra hemsidor, dejtingsajter och så, pratar folk om att de vill gå in i "kärleksruset". Jag är inte alls så säker på att jag vill det själv. Har någon ide om att kuinna möta en kvinna och lägga korten på bordet.

Jag har fått bra kontakt med en kvinna på en dejtingsajt. Rakt, ärligt, vi skriver om allt(nästan). Vad tror du om det? Ska jag backa ur, säga att jag inte är färdig för något? Även om hon går med på att fortsätta utan att det måste leda till något såhhänder det ju saker, känslor väcks och växer. Det har jag märkt i de kontakter jag haft med kvinnor sedan separationen. Det kan leda till onödig smärta och besvikelse och jävelskap.

 

[Carl Michael Bellman - stängd på egen begäran]

Visst är det viktigt att du inte går för fort fram och gör sådant som du inte är redo för, men samtidigt får det inte slå över åt andra hållet så att du inte tillåter dig själv att träffa kvinnor och känna känslor.

Du skriver att ni har en rak och ärlig kommunikation. Kan du inte berätta för henne hur du tänker? Det som vore mest juste mot er båda är väl om ni tillsammans försöker komma på hur ni vill ha det.

Var ärlig och lägg korten på bordet, men lita också på att den kvinna du träffat kan ta hand om sig själv.

 

[Gustav]

Jo, hon vet ju att jag är separerad, har växt upp utan farsa och med en kärlekslös mor. Att jag har regelbundet återkommande duster med ångest och demoner. Att jag inte har mycket längtan efter vare sig kärlek eller sex. Att jag tycker mycket om att vara ensam, vara med mig själv så att säga.

Det finns andra tveksamheter också. Hon är s.a.s. färdig med en hel del, har ett stabilt liv, jobb, inga barnansvar etc. Jag är inte riktigt där. Dels har jag barnen varannan vecka, dels är jag ännu fäst vid min ex och håller på och har mycket med henne att göra. Hon opererades innan jul och åker in på diverse behandlingar så jag har inte så mycket tid över, har barnen oftast mer än varannan vecka.

Jag är väl orolig för att öppna mig och bli avvisad och så må dåligt på det också ovanpå allt annat. Fan vet