Någon mer som är hypersexuell

Levis

Välbekant medlem
Kön
Man
Jag hade för snart tjugo år sedan ett kk-förhållande - för någon "romans" skulle jag knappast kalla det - med en mer eller mindre jämnårig dam.

Efter två veckor gick den dittills intensiva relationen in i en krånglig fas eftersom hon började ändra sig fram och tillbaka om när vi skulle ses. Det framkom till slut att hon fortsatt träffa en annan man, en gift man, och det ville hon ju inte att jag skulle få nys om. Förmodligen ville hon inte att jag skulle bli känd för honom heller. Väninnor åberopades som skäl för att ändra tidpunkten för våra möten. Jag kanske är en idiot men ingen dumskalle så jag ertappade dem i sinom tid och avslutade relationen som då blivit ganska meningslös för min del.

Poängen verkade vara att hade hon bokat upp sig med honom och han avbokade (p g av frun) så var hon tvungen att ha en "ersättare" och då kontaktade hon mig. Hon kunde inte vänta till nästa dag då vi planerat att ses. Hennes psykiska välbefinnande hängde på att det fanns a man after midnight.

Hon hade bra jobb och bostad men åt givetvis psykofarmaka som tillsammans med större alkoholintag resulterade i någon sorts black-out-episoder eller dissociativa anfall - mitt under pågående akt n.b. - när hon inte visste vare sig vem hon eller jag var, var vi var eller om det fanns andra människor i närheten.

Förbannat obehagligt.
 
Last edited:

alex

Välbekant medlem
Kön
Man
Jag är "vänster" så tillvida att hjärtat sitter där (hoppas det i alla fall - ska kolla efter . . .!! :sick:).

Chin chin!
 

_Johan

Välbekant medlem
Kön
Man
Jag hade för snart tjugo år sedan ett kk-förhållande - för någon "romans" skulle jag knappast kalla det - med en mer eller mindre jämnårig dam.

Efter två veckor gick den dittills intensiva relationen in i en krånglig fas eftersom hon började ändra sig fram och tillbaka om när vi skulle ses. Det framkom till slut att hon fortsatt träffa en annan man, en gift man, och det ville hon ju inte att jag skulle få nys om. Förmodligen ville hon inte att jag skulle bli känd för honom heller. Väninnor åberopades som skäl för att ändra tidpunkten för våra möten. Jag kanske är en idiot men ingen dumskalle så jag ertappade dem i sinom tid och avslutade relationen som då blivit ganska meningslös för min del.

Poängen verkade vara att hade hon bokat upp sig med honom och han avbokade (p g av frun) så var hon tvungen att ha en "ersättare" och då kontaktade hon mig. Hon kunde inte vänta till nästa dag då vi planerat att ses. Hennes psykiska välbefinnande hängde på att det fanns a man after midnight.

Hon hade bra jobb och bostad men åt givetvis psykofarmaka som tillsammans med större alkoholintag resulterade i någon sorts black-out-episoder eller dissociativa anfall - mitt under pågående akt n.b. - när hon inte visste vare sig vem hon eller jag var, var vi var eller om det fanns andra människor i närheten.

Förbannat obehagligt.
Hihi..det kanske vore ett litet äventyr att hitta en psykobrud som knullis
 

Kenny601

Välbekant medlem
Ålder
66
Kön
Man
Var går gränsen för hypersexuell? Vi som hänger här på detta forum kanske alla ingår i den kategorin. Att vi ständigt och jämt (nästan i alla fall) går med tankar på sex i huvudet, och är sugna på sex. De som inte gör det söker sig inte till dylika websidor. Om att vara kåt innebär att ha stånd, så är vi nog inte kåta förjämnan, det vore medicinskt omöjligt.
Med detta sagt så hör jag också till de hypersexuella. Vaknar och somnar i stort sett alltid med sexuella tankar i huvudet. Runkar både morgon och kväll och även på dagen om tillfälle ges. Dock runkar jag inte till sprut varje gång. Det kan tom gå ett par dar emellan, men aldrig längre än så. Så fort jag ser en kvinna (och för den delen även en man ibland) så tänker jag på hur det skulle vara att ha sex med henne/honom. Jag är gift, men har oturen att hon inte är så sexuellt intresserad och det har resulterat i snedsteg med några kvinnor men mest män vid flera tillfällen för att stilla mitt sexuella begär...
 
Toppen