alex
Välbekant medlem
- Kön
- Man
Latinan red för livet. Den lilla knubbiga kroppen for över makens stake så det klatschade om det. Hon hade stora, ljuvliga bröst som dängde & slängde under ritten. Alla som satt på en latina vet att de är ett högljutt släkte och denna var inget undantag - lilla Rosa tjöt & skrek & vrålade osammanhängande: - ÅÅÅ CORAZOOON ÅÅÅ KNULLA MEJ ÅÅÅ AAAIII TRYCK IN DEN DJUUUPARE ÅÅÅ!!!!!! Hon bankade med sina små nävar över makens håriga bringa. Sträckte upp armarna så hon slog i kastruller & stekpannor som hängde i taket i den lilla cantinans kök. Bingen de knullade på gnällde & gnisslade något förfärligt. Lille sonen Matteo låg i rummet intill och tryckte kudden över huvudet. Det värsta han visste var när mamma & pappa knullade. Det skulle han minsann aldrig göra när han blev stor. De älskande bytte position. Rosa ställde sig på alla fyra och maken förberedde sig på att ta henne bakifrån. - ÅÅÅ JUAN - KÖR IN DEN!!! Juan daskade hennes maffiga skinkor röda och skulle skrida till verket då draperiet plötsligt drogs undan och en reslig japan uppenbarade sig. Juan stirrade förskräckt och kuken slaknade betänkligt. Rosa for upp och slängde över sig en några nummer för stor poncho som låg i närheten. Juan slet åt sig en bordsduk och höll över könet. Slog mig plötsligt hur många avbrutna samlag den här rövarhistorien innehåller. Jojo, så kan det bli . . .
Samurajen tecknade mot magen och sedan munnen vilket väl får tolkas som att han ville ha lunch.
- Si si senor, stönade Juan, låt mig bara få kläder på kroppen . . .
Snart satt samurajen och synade med surmulen min ett fat bönor och en brödbit, en sejdel vatten och ett snapsglas tequila. Inte vad samurajen kallade för en lunch men det fick duga. Intill satt en "manana"-gubbe och vilade med sombreron över ansiktet. Samurajen noterade en kraftig bula i gubbens skrev. Tydligen hade han suttit och lyssnat på knullandet och fått sig ett rejält stånd. Lille Matteo kom upp och kramade om mor & far. Han tittade med en undrande min på samurajen och gick sedan ut för att hämta vatten ur brunnen. Men snart vände Matteo på klacken och rusade in i cantinan igen. - Mamma, pappa - det kommer folk hit! Juan slet åt sig hagelgeväret och tittade ut genom fönstret. Samurajen fingrade på sitt svärd. Och mycket riktigt - en lång man i slängkappa, en ung mexikan och en söt mexikanska klev av vagnen som de färdades i. Clintan band fast hästkrakarna intill samurajens svarta mustang. Clintan snörpte misstänksamt på munnen då han noterade den ovanligt lyxiga, pärlbroderade sadeln. Och han fick tillfälle att se ännu mer misstänksam ut då han fick syn på samurajen inne i den lilla trånga lokalen. Pedro förklarade för Juan att de rest lång väg och ville ha ordentligt med käk och även få hästarna utfodrade. Juan blinkade åt sin lille son att se till hästarna och han satte genast fart för att hämta hö. Clintan log då han såg Rosa i den alldeles för stora ponchon. "Precis en så´n jag bar i For a few dollars more!" såg han ut att tänka. Han snuddade vid hattbrättet i en hälsning men Rosa ignorerade gesten.
Snart slafsades & rapades det för fullt inne i den lilla cantinan. På tallrikarna låg härligt rykande varma tortillas som sköljdes ner med kaffe, öl & tequila. Samurajen blickade surt mot sällskapet. Tydligem serverades vita gäster en annan, finare meny. Clintan & samurajen sneglade åt varandras håll. Det sa knappast "klick". Mest ivrig var förstås Pedro som glufsade i sig som han aldrig sett mat förut. - AAA, vad är väl härligare än mat & kvinnor! utbrast han och Clintan himlade med ögonen, den där jävla ungtuppen började gå honom på nerverna. Men både Rosa och Adelita firade av sensuella leenden åt den snutfagre gossen. Clintans uppmärksamhet vändes mot bardisken där han noterat att Juan länge stått och blängt på Pedro och av minen att döma var det knappast av beundran han stirrade på den unge upprorsmannen. Clintan satte en cigarill i mungipan och drog tändstickan över bordet. Utan att ta blicken från Juan satte han fyr på rökverket, skakade stickan och knäppte iväg den på golvet. Juan böjde sig ner och plockade fram några papper ur en låda bakom disken. "Precis vad man kunde befara, tänkte Clintan, efterlysningsaffischer!". Mycket riktigt - med dreglande min hittade Juan "PEDRO SANCHEZ - WANTED DEAD or ALIVE" bland efterlysningarna. Och rätt som det var höll han upp hagelgeväret och röt: - Slut på gästfriheten! Ni två (han pekade på Clintan och Adelita) har jag inget otalt med men ge er iväg! Du stannar kvar! Han riktade vapnet mot Pedro som gav ifrån sig en ljudlig rap. Juan tecknade åt Rosa att plocka av den mexikanske grabben hans hölster. Adelita hade rest på sig och gick mot utgången. Clintan satt kvar. - Inget trubbel nu, gringo, sa Juan. Res dig upp du också!
Clintan sög på cigarillen. - Först tänker jag avsluta denna utsökta måltid med att dra några bloss! Viktigt för matsmältningen och mitt välbefinnande. - Jag skiter i ditt välbefinnande, gringo! Gör som du blir tillsagd! Clintans högra hand sökte sig mot revolverkolven. Rosa hade avväpnat Pedro som svettades rejält. Clintan kastade ett getöga åt samurajens håll. Och plötsligt flög den japanske krigaren upp och med ett enda hugg kapade han Juans hand som flög i golvet tillsammans med hagelbössan. Rosa svimmade när hon såg hur makens hand likt en krabba låg där och sprattlade. - Bravo! väste Clintan. Lille Matteo skrek och rusade fram till sin blödande pappa. Pedro gjorde ett förband av sin skjorta, hällde lite tequila över Juans armstump och knöt ihop. - Ledsen, broder, sådana som oss behöver hålla ihop! sa Pedro. - Fatta att jag är fattig, vrålade Juan, har inte råd att hålla mig med höga ideal! Pedro gav honom en förstående blick. Clintan och samurajen stod nu öga mot öga. De var lika långa, över 1 90 bägge två, och började inse att de nog var män av samma skrot & korn. - Trodde samurajer var lite omoderna så här års . . . väste Clintan med ett litet skälmskt leende. - . . . men tydligen hade jag fel! fortsatte han och nickade mot skidan där samurajen stoppat in det gyllene svärdet igen. - . . . du är skicklig med din katana! Clint var lite bevandrad i japansk samurajkultur och visste att katana var namnet på samurajens långa svärd. Samurajen log en aning. - Hänger du med oss? undrade Clintan och samurajen nickade och snart skulle han komma att berätta sin historia. Clintan såg åt Rosas håll, hur hon och sonen kramade om den skadade Juan. - Beklagar, sa Clint, men du kunde mist skallen! Tänk på det! Han la en bunt sedlar på disken, sedan vände han sig mot Rosa och fortsatte: - Den där ponchon skulle nog passa mig bättre! Han tog upp ytterligare några sedlar och slängde åt Rosas håll. Hon slet av sig ponchon och slungade den mot Clintan samtidigt som hon överöste honom med spanska svordomar. Hon var verkligen sexig där hon nu stod alldeles naken och knöt nävarna. Snart var sällskapet på väg igen - och äventyret hade egentligen bara börjat . . .
( To be continued )
Samurajen tecknade mot magen och sedan munnen vilket väl får tolkas som att han ville ha lunch.
- Si si senor, stönade Juan, låt mig bara få kläder på kroppen . . .
Snart satt samurajen och synade med surmulen min ett fat bönor och en brödbit, en sejdel vatten och ett snapsglas tequila. Inte vad samurajen kallade för en lunch men det fick duga. Intill satt en "manana"-gubbe och vilade med sombreron över ansiktet. Samurajen noterade en kraftig bula i gubbens skrev. Tydligen hade han suttit och lyssnat på knullandet och fått sig ett rejält stånd. Lille Matteo kom upp och kramade om mor & far. Han tittade med en undrande min på samurajen och gick sedan ut för att hämta vatten ur brunnen. Men snart vände Matteo på klacken och rusade in i cantinan igen. - Mamma, pappa - det kommer folk hit! Juan slet åt sig hagelgeväret och tittade ut genom fönstret. Samurajen fingrade på sitt svärd. Och mycket riktigt - en lång man i slängkappa, en ung mexikan och en söt mexikanska klev av vagnen som de färdades i. Clintan band fast hästkrakarna intill samurajens svarta mustang. Clintan snörpte misstänksamt på munnen då han noterade den ovanligt lyxiga, pärlbroderade sadeln. Och han fick tillfälle att se ännu mer misstänksam ut då han fick syn på samurajen inne i den lilla trånga lokalen. Pedro förklarade för Juan att de rest lång väg och ville ha ordentligt med käk och även få hästarna utfodrade. Juan blinkade åt sin lille son att se till hästarna och han satte genast fart för att hämta hö. Clintan log då han såg Rosa i den alldeles för stora ponchon. "Precis en så´n jag bar i For a few dollars more!" såg han ut att tänka. Han snuddade vid hattbrättet i en hälsning men Rosa ignorerade gesten.
Snart slafsades & rapades det för fullt inne i den lilla cantinan. På tallrikarna låg härligt rykande varma tortillas som sköljdes ner med kaffe, öl & tequila. Samurajen blickade surt mot sällskapet. Tydligem serverades vita gäster en annan, finare meny. Clintan & samurajen sneglade åt varandras håll. Det sa knappast "klick". Mest ivrig var förstås Pedro som glufsade i sig som han aldrig sett mat förut. - AAA, vad är väl härligare än mat & kvinnor! utbrast han och Clintan himlade med ögonen, den där jävla ungtuppen började gå honom på nerverna. Men både Rosa och Adelita firade av sensuella leenden åt den snutfagre gossen. Clintans uppmärksamhet vändes mot bardisken där han noterat att Juan länge stått och blängt på Pedro och av minen att döma var det knappast av beundran han stirrade på den unge upprorsmannen. Clintan satte en cigarill i mungipan och drog tändstickan över bordet. Utan att ta blicken från Juan satte han fyr på rökverket, skakade stickan och knäppte iväg den på golvet. Juan böjde sig ner och plockade fram några papper ur en låda bakom disken. "Precis vad man kunde befara, tänkte Clintan, efterlysningsaffischer!". Mycket riktigt - med dreglande min hittade Juan "PEDRO SANCHEZ - WANTED DEAD or ALIVE" bland efterlysningarna. Och rätt som det var höll han upp hagelgeväret och röt: - Slut på gästfriheten! Ni två (han pekade på Clintan och Adelita) har jag inget otalt med men ge er iväg! Du stannar kvar! Han riktade vapnet mot Pedro som gav ifrån sig en ljudlig rap. Juan tecknade åt Rosa att plocka av den mexikanske grabben hans hölster. Adelita hade rest på sig och gick mot utgången. Clintan satt kvar. - Inget trubbel nu, gringo, sa Juan. Res dig upp du också!
Clintan sög på cigarillen. - Först tänker jag avsluta denna utsökta måltid med att dra några bloss! Viktigt för matsmältningen och mitt välbefinnande. - Jag skiter i ditt välbefinnande, gringo! Gör som du blir tillsagd! Clintans högra hand sökte sig mot revolverkolven. Rosa hade avväpnat Pedro som svettades rejält. Clintan kastade ett getöga åt samurajens håll. Och plötsligt flög den japanske krigaren upp och med ett enda hugg kapade han Juans hand som flög i golvet tillsammans med hagelbössan. Rosa svimmade när hon såg hur makens hand likt en krabba låg där och sprattlade. - Bravo! väste Clintan. Lille Matteo skrek och rusade fram till sin blödande pappa. Pedro gjorde ett förband av sin skjorta, hällde lite tequila över Juans armstump och knöt ihop. - Ledsen, broder, sådana som oss behöver hålla ihop! sa Pedro. - Fatta att jag är fattig, vrålade Juan, har inte råd att hålla mig med höga ideal! Pedro gav honom en förstående blick. Clintan och samurajen stod nu öga mot öga. De var lika långa, över 1 90 bägge två, och började inse att de nog var män av samma skrot & korn. - Trodde samurajer var lite omoderna så här års . . . väste Clintan med ett litet skälmskt leende. - . . . men tydligen hade jag fel! fortsatte han och nickade mot skidan där samurajen stoppat in det gyllene svärdet igen. - . . . du är skicklig med din katana! Clint var lite bevandrad i japansk samurajkultur och visste att katana var namnet på samurajens långa svärd. Samurajen log en aning. - Hänger du med oss? undrade Clintan och samurajen nickade och snart skulle han komma att berätta sin historia. Clintan såg åt Rosas håll, hur hon och sonen kramade om den skadade Juan. - Beklagar, sa Clint, men du kunde mist skallen! Tänk på det! Han la en bunt sedlar på disken, sedan vände han sig mot Rosa och fortsatte: - Den där ponchon skulle nog passa mig bättre! Han tog upp ytterligare några sedlar och slängde åt Rosas håll. Hon slet av sig ponchon och slungade den mot Clintan samtidigt som hon överöste honom med spanska svordomar. Hon var verkligen sexig där hon nu stod alldeles naken och knöt nävarna. Snart var sällskapet på väg igen - och äventyret hade egentligen bara börjat . . .
( To be continued )
Last edited:
