Att älska, vad är det?

[Carl Michael Bellman - stängd på egen begäran]

När jag var yngre var de berömda tre små orden svåra att säga och jag funderade mycket på vad man egentligen menar när man säger att man älskar någon. Nu är det lätt att säga "jag älskar dig" till en kvinna som jag bryr mig mycket om och vill vara med, men i ärlighetens namn är jag fortfarande osäker på vad orden betyder.

Ibland tänker jag att "att älska" är en känsla som jag helt enkelt inte har upplevt än. Men jag känner ju igen "tycker mycket om dig"-känslan, "svävar på moln"-känslan, "vill ha dig"-känslan, "vill leva resten av mitt liv med dig"-känslan och flera andra förälskelse-känslor, så varför skulle jag ha missat just "jag älskar dig"-känslan?

Så ibland undrar jag om att "att älska" inte alls är en känsla utan en handling. När brud och brudgum lovar att älska varandra låter det ju mer som ett medvetet val. I så fall handlar det kanske bara om att bestämma sig?

Frågan har som sagt inte längre någon praktiskt betydelse för mig, men rent filosofiskt är den fortfarande intressant. Någon annan som har funderingar att dela med sig av i ämnet?

 

[Härligheten(slutar på egen begäran)]

Att älska för mig är något djupt. Att vara förälskad är tillståndet innan.... det tillstånd där man inom Illusterad vetenskap faktiskt har kallat det för det scitzofrena tillståndet. Det tillstånd där man är fullkomligt berusad och klar samtidigt.

I min värld kan man älska någon som man inte lever med. Ordet älska och social tillvaro är inte detsamma. Med det menar jag att jag kan älska någon väldigt mycket som inte är den jag lever med. Jag kan älska någon som är min allra allra bästa vän. Jag kan älska någon som jag håller varmt om i mitt hjärta och som jag vet aldrig kommer försvinna från mina tankar...och då heller inte från mitt hjärta. Jag älskar mina barn, jag älskar min man men jag älskar också min farmor - som idag finns i molnen, och jag älskar många många fler.

I min ytliga förälskelse finns det "höga berg och djupa dalar". Här beror det på ytliga omständigheter och det är snabba förändringar. Precis som i den scitzofrena världen. (Jag är dock ej scitzofren... - ett förtydligande).

Jag tror inte du har missat Jag älskar dig känslan Bellman. Absolut inte. Du älskar nog flera personer i din omgivning men tänker dig inte in i den känslan till just de orden "jag älskar dig".

 

[G-mannen [adjö]]

CMB: Känslan "jag älskar" är nog med naturnödvändighet väldigt subjektiv. Det kan säkert finnas gemensamma drag, att x antal % använder ett visst uttryck för att beskriva känslan, men när det sedan kommer till vad det är... Jag har inget bra svar.

Skall jag beskriva det subjektivt själv och försöka göra det kort så är det nog en blandning av att känna sig lycklig med någon och inte känna sig hel om personen är borta. Blanda detta med lagom portioner av lust, åtrå och glädje så har jag räknat upp det jag först kommer att tänka på. Hängivenhet är ett annat ord som dyker upp, men det skall inte förväxlas med dyrkan. Jag har aldrig dyrkat någon jag älskat i den meningen att jag satt henne på en piedestal.

Att älska kan säkert vara olika beroende på var i livet eller ett förhållande man befinner sig. Och att älska kan också vara olika beroende på vem man älskar (barn, partner) och vad man älskar; sådant som Härligheten är inne på. Religiösa personer talar ofta om kärleken till något högre väsen osv.

För mig är att älska i alla fall en känsla snarare än en handling (om vi talar om äktenskapslöfte). Sedan är ju älska något trevligt man kan ägna sig åt tillsammans med sin partner också.

 

[Guest]

Att älska är inte lätt att definera. Vad är det? Kan inte svara på det...
Funderar på det ibland om det jag känner med min man är att älska. Det är det starkaste jag känt för någon men finns kanske känslor som är större... Det är ju ingenting man vet förrän man upplever...

Om man har svårt och säga de tre orden, Jag älskar dig! Vad betyder det? Att man egentligen inte älskar?

 

[redheaded_girl - so long suckers]

Att definiera "jag älskar dig" är som att försöka beskriva universum. Det är lika stort eller litet och minst lika omöjligt. Man kan inte älska två personer likadant, vilket gör det ännu svårare.

Det finns ett ordspråk som heter "älska mig mest när jag förtjänar det minst". Att älska någon är att klara av att älska någon när de förtjänar det minst. Jag tror i alla fall att det ligger ganska mycket i det. Om man fortfarande älskar någon som har gjort något otroligt dumt, ja då älskar man verkligen.

Det är knappast hela sanningen, men en bit av sanningen för mig.

 

[SuperLasse]

Det är en så himla bra fråga, så jag bara måste komma med.. Jag instämmer med vad ni säger, finns nog ingen fullständig "sanning", och man blir aldrig riktigt klok på den. Jag trodde jag visste vad det var, att älska. Jag hade upplevt det många gånger, trodde jag.

Jovisst du, tjenare... När jag var över 30 hände något enormt, något jag aldrig tidigare upplevt. Jag är hyfsat verbal, men har svårt att sätta ord på det, jag hittar inga ord som passar. Annat än en totalt överväldigande känsla av att för första gången vara helt, totalt säker.

Snubblade jag? Föll jag? Tappade jag balansen, skrapade knät... skrapade hjärtat? Jag vet att jag älskar henne när jag ser henne, när jag saknar henne. Inte en muskel rörde jag, löven hängde stilla, jag blev förälskad utan att ta ett enda steg. När hon är nära känner jag hennes hår mot kinden, även fast det inte är där.

Lika självklart och odiskutabelt som t ex gravitation. Att veta helt säkert att hon är "the one". Hon är en unik kombination av attribut, nyckfullhet, tårar, leende ögon. Hon är min Halleys komet.

Det var första gången jag kunnat säga dom tre orden klockrent, helt utan minsta spår av tvekan. Då är det lätt att säga dom, åtminstone för mig.

Personligen tycker jag kärleken är det näst viktigaste som finns (efter hårda bakifrånknull) Haha, bara skojar... Det är det bästa som finns i livet, att älska. Alla längtar efter det, och det går inte att köpa för pengar.

 

[nickespecial (slutar på egen begäran)]

Orden " jag älskar dig" kopplar jag ihop med kärlek .

Kärlek för mig är när man får sin känsla bekräftad på samma sätt tillbaka ifrån den personen man öppnade sig för.

Att jag lämnar ut det innersta av mig själv för att jag vill det till precis just den personen och hon visar det innersta tillbaka .
Jag blir besvarad med samma känsla som jag visar , en blandning av ömhet , värme , vänlighet , öppenhet och omtänksamhet i ett enda ord kärlek.

Känner man kärlek till någon och den personen ger kärlek tillbaka . För att uttrycka det "lite enklare" så säger man jag älskar dig.

Det finns inget mäktigare än kärleken , att lämna ut en känsla till någon att vårda "du håller mitt hjärta i din hand" var rädd om det.
Om personen inte vårdar hjärtat , sätter det spår för resten av livet , man upplever en känslomässig vårdslöshet som kan kasta omkring ens innre till olika former av bristningsgränser som är omöjliga att beskriva för någon som ej upplevt dem .
Att leka med någons känslor är livsfarligt på många sätt, att ta sitt eller någon annans liv är en sak. Men att såra någon så djupt att den personen lever resten av sitt liv med ett tom rum innom sig på grund utav rädsla , rädslan av att inte våga visa det innersta av sig själv för någon annan igen ,aldrig någonsin mer.
En levande fast på ett sätt död person, att tycka om är en sak att älska är något annat .

 

[Guest]

Jag har alltid haft svårt för att säga de tre Stora orden, Jag älskar dig! Inga svårigheter att uttrycka dessa känslor, inte alls, men just att verbalt säga dem.

Tror mycket beror på vad man är uppväxt med. Om det är något som ses som en självklarhet. Är nog så i mitt fall. De orden sas aldrig.
Sen finns väl alltid rädslan för att bli sårad där. Om jag säger att jag älskar dig så har jag blottat hela mitt inre för dig. Vilket gör mig sårbarare än någonsin.

Jag och min man disskuterar detta ofta. Då han uttrycker sin kärlek för mig verbalt ofta ofta men jag inte gör..

För mig betyder inte dessa ord så mycket, är mycket större om jag genom mina handlingar kan visa mina känslor, min kärlek!

Orden betyder ingenting om inte handlingarna säger samma sak...

 

[Härligheten(slutar på egen begäran)]

"Att definiera "jag älskar dig" är som att försöka beskriva universum. Det är lika stort eller litet och minst lika omöjligt. Man kan inte älska två personer likadant, vilket gör det ännu svårare."

Kan bara instämma...

 

[SuperLasse]

Orden betyder ingenting om inte handlingarna säger samma sak...

Håller med, det är sant.. Action speaks louder than words..

Det finns olika varianter av kärlek, att älska. En av dom häftigare är den eldiga - passionen, tycker jag. När det slår gnistor. Man både känner en häftig attraktion, och samtidigt ofta blir irriterad på personen.... Starka känslor, blir berörd. Då säger man inte alltid bara snälla ord. När hon är både älskling och morrhoppa! Ganska förvirrande, men häftigt!! Hårda bakifrånknull!

 

[Carl Michael Bellman - stängd på egen begäran]

Vad kul att läsa allas tankar! De flesta är inne på att "att älska" är en känsla, om än inte så lätt att beskriva. Kanske det i själva verket är en blandning av flera känslor?

Sedan glider vi in på hur man visar att man älskar någon. Det räcker alltså inte med bara ord? Räcker det då med bara handling?

 

[Älskar Sex]

För mig är "Jag älskar dig" mer en känsla, än tre ord. Det är något väldigt djupt och berörande.
Precis som Jenni säger, så betyder orden ingenting om inte handlingarna säger samma sak. En del använder dom tre orden väldigt lättvinnligt, mer som jag gillar dig, och det är långt ifrån samma sak för mig.
Jag skulle aldrig säga "Jag älskar dig" till någon som jag inte har den där djupa, berörande, speciella känslan för.

Så från mina läppar är det väldigt speciella personer som får höra "Jag älskar dig".

 

[Härligheten(slutar på egen begäran)]

Vad kul att läsa allas tankar! De flesta är inne på att "att älska" är en känsla, om än inte så lätt att beskriva. Kanske det i själva verket är en blandning av flera känslor?

Sedan glider vi in på hur man visar att man älskar någon. Det räcker alltså inte med bara ord? Räcker det då med bara handling?

Kan det att älska någon vara den grundläggande gudomliga härlighet som ett tillstånd som ens själ kan vara i...??? och kanske hur man visar det är metoder? Förstår ni vad jag menar??
Vissa säger bara orden....vissa visar med t ex sex/relation vad orden innebär....vissa pussar på pannan och ger menande blickar (som farmor)....
Ja, Ni kanske förstår vad jag är ute efter.... eller?

 

[nickespecial (slutar på egen begäran)]

Man måste bli älskad för att kunna älska.
( Kärlek) Har man aldrig känt kärlek vet man inte heller vad älska är.
Det är en känsla ett slags tillstånd man befinner sig i , men man måste dela den känslan med någon för att uppnå kärlek och att älska varandra.

Man kan inte älska någon som inte älskar en tillbaka , har man känslor för någon som inte har samma känslor tillbaka då tycker man om .

Att älska måste man vara två om , men många använder ordet som ett uttryck också . Ex: Jag älskar hallonsaft , man kan inte älska hallonsaft , tycka om men inte älska det är två skilda saker .
Eller att säga I Love you , jag älskar dig, man hör skilnaden ,kraften i jag älskar dig och jämför den med ett fjuttigt I love you .
Alla kan säga det utan att mena det , det är när man menar det som känslan i orden kommer fram .
Säger man det i en tröstande form
" du vet jag älskar dig" - " ja, jag vet jag älskar dig också"
" det ordnar sig skall du se" i en sån konversation försvinner ordets riktiga betydelse .

Alla är vi olika.

 

[Härligheten(slutar på egen begäran)]

Man måste bli älskad för att kunna älska.
( Kärlek) Har man aldrig känt kärlek vet man inte heller vad älska är.
Det är en känsla ett slags tillstånd man befinner sig i , men man måste dela den känslan med någon för att uppnå kärlek och att älska varandra.

Man kan inte älska någon som inte älskar en tillbaka , har man känslor för någon som inte har samma känslor tillbaka då tycker man om .

Att älska måste man vara två om , men många använder ordet som ett uttryck också . Ex: Jag älskar hallonsaft , man kan inte älska hallonsaft , tycka om men inte älska det är två skilda saker .
Eller att säga I Love you , jag älskar dig, man hör skilnaden ,kraften i jag älskar dig och jämför den med ett fjuttigt I love you .
Alla kan säga det utan att mena det , det är när man menar det som känslan i orden kommer fram .
Säger man det i en tröstande form
" du vet jag älskar dig" - " ja, jag vet jag älskar dig också"
" det ordnar sig skall du se" i en sån konversation försvinner ordets riktiga betydelse .

Alla är vi olika.

Du är en klok man du ....

 

[Carl Michael Bellman - stängd på egen begäran]

nickespecial skrev

Man kan inte älska någon som inte älskar en tillbaka, har man känslor för någon som inte har samma känslor tillbaka då tycker man om.

Det här är en tanke som är ny för mig och om du inte misstycker nicke vill jag ställa några frågor för att förstå mer hur du tänker.

Betyder det att en människa som har utsatts för våldtäkter eller andra känslomässiga övergrepp som berövat honom eller henne förmågan att älska inte heller kan bli älskad?

Betyder det att du inte längre skulle älska dina föräldrar om de på sin ålders höst blir gaggiga och inte längre kommer ihåg vem du är och därför inte heller kan älska dig?

Betyder det att du inte älskar dina barn förs än de är så gamla att de nått den känslomässiga mognad som behövs för att kunna älska en annan människa?

Är det kanske till och med så att du bara tycker om dina föräldrar, barn och eventuella skyddslingar och älskar endast din fru?

 

[Carl Michael Bellman - stängd på egen begäran]

SuperLasse skrev

Jovisst du, tjenare... När jag var över 30 hände något enormt, något jag aldrig tidigare upplevt. Jag är hyfsat verbal, men har svårt att sätta ord på det, jag hittar inga ord som passar. Annat än en totalt överväldigande känsla av att för första gången vara helt, totalt säker.

Jag har upplevt något liknande en gång i mitt liv. Efter två veckor var jag fullständigt överväldigad av känslan av att hon var den rätta. Det var henne jag ville leva mitt liv med. Att acceptera att hon inte ville ha mig och att det inte skulle bli vi två var nog det svåraste jag har gjort och tog ett och ett halvt år av mitt liv. Under de två åren visste jag att det var kärlek. Idag är jag inte längre lika säker.

 

[ViktorE - spärrad ej 18]

Jag måste säga att jag har hört otroligt många bra svar på denna tråden och att många av era teorier är mycket djupa.

Måste fråga hur ni menar med att man inte kan leva utan den personen.

Jag är inte så gammal än (15) och tror absolut inte att jag har träffat tjejen som jag kan leva resten av mitt liv med, inte än iallafall. Tror jag är för ung för att igentligen älska någon på riktigt men jag känner den där känslan att jag inte riktigt vet vad som skulle hända med mig utan henne.


Så jag undrar hur ni menar med att man inte kan leva utan henne. Kommer ni att sjunka in i något slags socialt tillstånd då man bara är deprimerad när man bara vill dö men ändå inte vill det för man hoppas ändå.

 

[Stalker_Sn]

Aloha!
Ser att det har startats en djup diskussion, hoppas att jag kan få flika in en åsikt eller två.

För mig betyder älska både handling och verbalt uttryck.
Som boende i USA så har orden "I Love You" lika stor betydelse för mig som "Jag Älskar Dig", och jag är väldigt sparsam med att säga det till människor.
Däremot använder jag ordet "love" som ett uttryck för starkt gillande av vissa saker. Oftast i sexuella sammanhang, men det är bara ett exempel.

Älska och knulla/sex har alltid varit samma sak för mig, fram till den dag då jag träffade den tjejen som numer är mitt ex.
Känslan av att verkligen djupt älska någon (som jag kände det) är svår att beskriva, men för mig gav det mig en inre styrka som jag inte visste jag hade.
Förklaring: Vi träffades i början av Augusti för första gången, vi gjorde slag i saken och var ett par nästan direkt.
Jag åkte tillbaka till USA igen två veckor senare, för att inte komma hem förrän efter 4 månader.
Under den här tiden hade vi väldigt mycket kontakt osv, men det band vi knöt under den perioden gav mig en ny syn på vad att älska innebär.

Säg ärligt, vem skulle klara av att vara utan en nybliven flickvän/pojkvän i 4 MÅNADER, efter att ha varit tillsammans i 2 VECKOR?

För mig handlar ÄLSKA om en fysisk och psykisk kompatibilitet.
Alltså att passa ihop. Om man är två personer som fastnar för varandra på båda planen och upptäcker vilket stöd man får av varandra,
för att sen (även om det bara är stundtals) stå utan den personen vid sin sida så kan man tänka att det skulle vara omöjligt att leva utan den personen.

CM Bellman:
Jag vill inte säga att jag förstår hur du kände dig under de 2 åren, det kan ingen göra,
jag kan bara lida med dig och erbjuda mitt stöd.
Min egen erfarenhet som är liknande din hände mig med mitt ex.

Vi gjorde slut i Oktober förra året, hon berättade att hon långsamt dog inuti sig själv när jag inte var där och att hon inte orkade vara lessen 8 månader av året när jag inte var hemma.
Hon sa att om jag hade vart hemma så hade det inte varit något som helst problem.
När vi gjort slut så kände jag en fruktansvärd tomhet.
Känslan av att ha förlorat den jag ville tillbringa resten av mitt liv tillsammans med var obeskrivlig.
Jag hade fortfarande kvar mina OTROLIGT starka känslor för henne, jag älskade henne över allt annat, även fast vi båda två sårade varandra under den intensiva perioden i slutet av förhållandet...

Jag hade inte förstått uttrycket "emotionally unavailable" förrän vid det här tillfället. Så fort jag träffade en annan tjej härborta och gick från att bara vara "oskyldig" konversation till fysisk kontakt (om så bara kram/kyss), så fick jag rysningar och avbröt kontakten.
Jag älskade fortfarande min fd tjej så mycket att jag kunde inte förmå mig själv att göra nånting med en annan tjej.
Det va en deprimerad period i mitt liv, jag saknade fysisk intimitet så mycket att mitt liv blev lidande av det, samtidigt som det bara fanns en person som jag kunde ha det med...

Fortfarande idag när det har gått ett halvår sen vi gjort slut och hon gått vidare har jag svårt att knyta emotionella band med nån annan.
Träffar en vacker och helt fantastisk tjej just nu, Fillipinska, otroligt varmhjärtad och omtänksam, och jag kan bara känna paniken komma krypande...
Jag vet inte hur jag skall göra om hon säger att hon älskar mig, för jag skulle ljuga om jag sa detsamma, samtidigt som jag skulle ljuga om jag inte gjorde det, för hon betyder mycket för mig...

Vilket för mig vidare till nånting annat jag tänkte på, Nicke skrev att man kan inte älska nån om dom inte älskar tillbaka... CMB frågade om våldtäcksoffer osv...
Det som jag tänker när jag läser det är egentligen vad man själv definerar att ÄLSKA som...
För mig är det självklart att man kan älska en person som inte har förmågan att älska tillbaka, MEN å andra sidan så måste personen som man älskar också vara mottaglig för att det skall en relation.

För att kunna älska någon så måste man själv vara mottaglig och kapabel att låta någon komma så nära inpå en själv.
Jag tror att man kan inte uppskatta någon annans "älskande" (läs kärlek), om man inte är i stånd att själv kunna utge samma känsla.

I de flesta fall som jag kan tänka mig så är det väl antingen ett "en-vägs älskande" eller "två-vägs älskande".
Ett nyfött barn har ju inte möjligheten att uttrycka sig verbalt, men i handling är det en annan sak.
Ett litet barn kommer ju helst till mamma eller pappa bland flera personer i samma rum, såvitt jag vet...?

Till sist vill jag bara uttrycka ett tack för en seriös och djup tråd, har väntat på den här.

 

[Carl Michael Bellman - stängd på egen begäran]

Tack Stalker_Sn för din berättelse! Jag känner igen mig i mycket av det du skriver och inte minst i hur svårt det var att komma någon annan nära efteråt. Men idag, när jag tänker tillbaka på det som hände känner jag varken saknad, sorg eller bitterhet. Tvärtom skattar jag mig lycklig över att jag åtminstone en gång i livet har fått uppleva en känsla och en övertygelse som jag inte visste att jag var kapabel till och som jag tror att många människor aldrig får uppleva.