Nilsr
Aktiv medlem
- Kön
- Man
Det var en dag som gjord för att bara ta det lugnt, kanske njuta av ett långt bad. Få sköta om min kropp lite, kände att den behövde tas om hand, bli smekt och få njuta. Det kändes som länge sedan. Ute rasade fortfarande vintern, fast det var mars och borde ha blivit lite mer vårlikt. I stället föll snön i stora vita flingor utanför fönstren. Sedan min man inte kunde acceptera att jag inte kunde få barn efter en cancer, har jag inte träffat någon ny stadig. Det är nu tio år sedan vi skilde oss. Det märkliga är att jag under dessa år blivit allt kåtare. Om det är sjukdomen eller att min man är ur vägen vet jag inte, de sista åren hade vi nästan aldrig sex, tror ingen av oss var så tända längre. Nu går jag med ett nästan konstant pirr i underkroppen. Måste tillfredsställa mig själv ofta, om jag inte hittar någon som kan hjälpa mig, vilket faktiskt är betydligt enklare än jag trodde. Samtidigt har jag blivit lite sadistisk, tycker det är roligt att ge ett litet nyp till männen. Vill plåga dem lite grann.
Jag hade jobbat hemma i dag. Skönt att det är möjligt. I eftermiddag är jag bjuden på en tillställning på ambassaden. Min pappas vän var ambassadör och han hade bjudit mig till en mottagning de skulle ha för några viktiga forskare som var i landet. Det lät ju spännande att få vara med och hedrande att ambassadören hade bjudit in mig. Har en känsla att han vill lite mer än bara bjuda mig. Får se hur det faller ut? Han är en distingerad äldre man, gift med en ganska vass kvinna. Vore roligt att se vad han gör för och hur jag kan ge en liten avskedspresent, som kan väcka frågor hos hans fru?
Nu måste jag börja göra mig i ordning, klä mig. Vad ska jag ha på mig? Jag ser in i garderoben. En klänning är nog rätt. Den gröna, smaragdgröna klänningen. Den sitter fint på mig. Hon som sydde den åt mig hade gjort ett fantastiskt arbete. Framhävde mina bröst på ett bra sätt och smiter fint åt min kropp och rumpa. Den sitter så nära att trosorna kommer att synas. Ska jag gå utan? Bara tanken får mig att bli varm i kroppen. Nej, ett par små stringtrosor. Huvudsaken är att det inte syns någon trosrand på rumpan. En lite spets-bh till. Helst ska den inte heller synas, klänningen är ganska urringad i ryggen. Nej, det får bli utan. Klänningen är ju sydd för att utgöra det stöd som jag behöver. Sedan ett par skor. Gärna en lite klack. Går det att byta skor på ambassaden? Det måste gå. Och så det enkla guldhalsbandet. Håret tar lite tid, har naturligt fall och blir bra utan någon uppsättning. Låter det vara utsläppet och rama in mitt ansikte. Sminkar mig omsorgsfullt. Jag är alltid noga. Får inte vara för mycket. Ska finnas där men inte synas, måste se naturligt ut, tycker jag. Bara förstärka det positiva och lindra det som jag är mindre förtjust i, fast uppnäsan är ju som den är; smilgroparna upphäver den, gör att den faktiskt kan upplevas som lite söt.
När jag klätt mig tar jag fram parfymen. Den mycket speciella parfymen, som en man i Lyon skapade åt mig för en massa år sedan. Den är bara min, lite speciell, men brukar väcka uppmärksamhet, inte minst hos andra kvinnor. De frågar ofta vad det är och var man kan få tag på den. De blir imponerade när de får reda på att den är unik.
När jag är klar ser jag på mig i spegeln. Trots mina 45 år ser jag bra ut, tycker jag. Kroppen är lagom slank men utfylld där den ska vara det. Mina ben är vältränade och muskulösa utan att ha förlorat sin kvinnlighet. Min rumpa är jag mycket stolt över. Många timmar i gymmet med utfall och knäböjningar. Jag är nöjd med det jag ser, kanske lite i sexigaste laget för en tillställning på ambassaden. Jag känner ju ingen där, vad jag vet, så om något tycker jag är fel, då är det deras sak.
Ser ut genom fönstret och hade nog hellre velat vara hemma och myst själv än att gå ut i snöovädret. Bäst att ta en taxi. När jag kommer fram till ambassaden ger jag mitt inbjudningskort och blir avprickas på en lista. Här kan ingen bara komma in, det är tydligt. Jag blir visad till garderoben, tar av mig kappan och byter skor. Nu är jag redo att besegra världen.
Det är fullt med folk som vimlar runt. Min pappas vän ser mig. Kommer fram och ger mig en kram. Blir lite förvånad, trodde inte det var vanligt på dessa tillställningar, där allt ska följa ett uppsatt protokoll. Han ser på mig, nickar med ett stort leende. ”Du ser fantastisk ut, kommer inte att finnas en man här som inte kommer att vilja lära känna dig. Hoppas du får trevligt. Jag måste tyvärr fullfölja mina plikter som värd och prata med alla. Jag hoppas att få se dig igen lite senare. Vill lära känna dig lite närmare”, säger han och presenterar mig för ett par som står precis bredvid. ”Det här är Miriam och Olof. Miriam och Olof möt min bästa väns dotter, Lydia”, sedan vänder han sig till mig och fortsätter ”Miriam är en kvinna som hjälper oss här på ambassaden med våra ekonomiska analyser. Hon är oersättlig”. Sedan lämnar han oss.
Miriam börjar säga något, men blir direkt avbruten av en lång man som kommer och drar iväg med henne. Kvar står jag och Olof. Vi tittar på varandra. ”Så är det på dessa evenemang, alla säger några ord och sedan händer något och allt bara flyter. Har du varit här tidigare?”, frågar han.
”Nä, första gången. Känner inte en katt. Men det löser sig ”, säger jag.
”Kom, låt oss få något att äta och dricka”, säger Olof och drar med mig bort till ett bord med snittar och en servitör som serverar vin och andra drycker. Vi tar och förser oss och får var sitt glas vin. Sedan kommer någon och drar iväg med Olof. Han tittar ursäktande på mig. Jag står kvar med min tallrik och glas. Runt omkring minglar folk, träffas, skrattar, diskuterar mer allvarligt, dricker och undersöker samtidigt rummet för att se vem de vill eller behöver prata med. Jag står bara mitt i allt. Känner mig faktiskt lite dum och övergiven. Han hade verkat intressant. Det pirr jag kände i kroppen redan hemma med tanke på ett långt bad kom tillbaka när jag såg honom. Ser ett ståbord en bit bort, nästan i en hörna. Det blir perfekt, tänker jag. Där kan jag både sätta ifrån mig tallriken och samtidigt kunna betrakta alla i rummet.
Efter en stund ser jag Olof igen. Han står en bit bort. Jag lutar huvudet lite på sned. Ser en stund, lite för länge, på honom. Har ett litet flyktigt leende. Precis så att det inte är uppenbart att jag är intresserad men ändå lite spännande. Ofta fungerar det så att mannen tror att det är han som tar initiativet och kommer fram. Män är så enkla, lite leende, lite hud och de kan inte motstå. Mycket riktigt! Olof kommer fram till mig. Frågar om han får vila tallriken en stund vid mitt bord. Det är ju svårt att samtidigt balansera glas och tallrik och samtidigt kunna äta från tallriken. Och de hade inte de där praktiska små klämmorna att sätta fast glaset på tallriken med.
Vi småpratar lite. Olof berömmer mitt utseende och min klänning. Han tycker den är fantastisk och sitter perfekt på mig. Han säger något om att han tror att alla män här i rummet nog helst vill komma fram och kladda på mig. Jag har en hand ovanpå hans, den hamnade där när vi pratade och jag ville förstärka något jag sa. Då känner jag att han tar sin andra hand och sakta klappar mig på rumpan.
”Oj, ursäkta mig. Jag har lite svårt med impulskontrollen”, säger han och tar bort handen. Jag kramar hans hand lite. ”Ingen fara, ta inte bort handen. Det var skönt, tycker jag”. Han lägger tillbaks handen. Smeker mig sakta över rumpan. Vi prata, tror ingen av oss vet vad vi säger. Det är våra kroppar som har tagit över. Jag ser att det putar märkbart i hans byxor. Tar en arm och hand, lägger den på hans rumpa och smeker. Han smeker mig allt mer upp över hela ryggen. Tur att vi står med ryggarna mot en vägg, ingen kan se. Men hans bula är påtaglig. Lite under bordet känner jag lätt över den. ”Tror att den är glad att se mig”, mumlar jag lågt. ”Så här kan du inte stå, vi måste göra något åt den”, hör jag mig själv säga och fortsätter ”jag såg att det finns ett konferensrum här bredvid. Låt oss se om det är öppet”.
Dörren går att öppna. Det är mörkt i rummet, bara ljuset från gatan genom fönstren som kommer in. Jag låser dörren efter oss. Han tar mig i famnen, kysser mig först lite trevande på halsen, nacken, sedan munnen. Jag öppnar läpparna, kysser honom tillbaks. Känner att jag är hur varm och våt som helst. Behöver inget förspel, extra uppvärmning. Vill bara ha honom nu och här. Känna hans bula. Känna hans mandom. Jag fumlar med hans skärpa och byxknappar. Han drar upp min klänning. Tar tag i min lilla stringtrosa och rycker till. Den lossnar och han slänger den bakom sig. Jag drar ner hans byxor och kalsonger. Åhh, vilken fin kuk. Står rakt ut, känna så hård.
Tur att det finns en soffa i rummet. Han drar med mig till den, lägger mig ner. Ett ben över soffryggen och positionerar sig mellan mina ben. Känner hur hans kuk nosar på min genomvåta fitta. Måste droppa om den. Med ett hårt tryck kör han in hela kuken i mig. Jag flämtar till, luften i lungorna pressades ut samtidigt. Ohh, vad den fyller mig. Lite ont så där plötsligt, sved till lite. Men skönt, precis vad jag längtat efter ända sedan jag gick hemifrån. Han kör kuken in och ut, först lite långsamt, men jag vill ha upp tempot och nästan skriker ”knulla mig, knulla mig nu. Fortare! Vill känna din kuk, knulla!”.
Så mycket uppdämt behov, orgasmen kommer som en blixt, från en stöt långt inne i mig, till en blixt i huvudet, sedan ner i fittan. Jag kramar hans kuk och hela min kropp skakar. Han fortsätter att knulla mig. Ett ursinnigt tempo och nu börjar det rycka i hans kuk. Jag känner hur han fyller mig med det ena sprutet efter det andra. Sedan faller han ihop över mig. Vi andas båda två stötvis, som efter en löpning. Hans händer börjar utforska mig, känner på min bröst. Åhh, vill ha honom mer, vill att han ska smeka hela min kropp, vill ha honom i mig igen. Men tiden, vi måste nog tillbaka innan alla undrar vart vi tagit vägen.
Jag hade jobbat hemma i dag. Skönt att det är möjligt. I eftermiddag är jag bjuden på en tillställning på ambassaden. Min pappas vän var ambassadör och han hade bjudit mig till en mottagning de skulle ha för några viktiga forskare som var i landet. Det lät ju spännande att få vara med och hedrande att ambassadören hade bjudit in mig. Har en känsla att han vill lite mer än bara bjuda mig. Får se hur det faller ut? Han är en distingerad äldre man, gift med en ganska vass kvinna. Vore roligt att se vad han gör för och hur jag kan ge en liten avskedspresent, som kan väcka frågor hos hans fru?
Nu måste jag börja göra mig i ordning, klä mig. Vad ska jag ha på mig? Jag ser in i garderoben. En klänning är nog rätt. Den gröna, smaragdgröna klänningen. Den sitter fint på mig. Hon som sydde den åt mig hade gjort ett fantastiskt arbete. Framhävde mina bröst på ett bra sätt och smiter fint åt min kropp och rumpa. Den sitter så nära att trosorna kommer att synas. Ska jag gå utan? Bara tanken får mig att bli varm i kroppen. Nej, ett par små stringtrosor. Huvudsaken är att det inte syns någon trosrand på rumpan. En lite spets-bh till. Helst ska den inte heller synas, klänningen är ganska urringad i ryggen. Nej, det får bli utan. Klänningen är ju sydd för att utgöra det stöd som jag behöver. Sedan ett par skor. Gärna en lite klack. Går det att byta skor på ambassaden? Det måste gå. Och så det enkla guldhalsbandet. Håret tar lite tid, har naturligt fall och blir bra utan någon uppsättning. Låter det vara utsläppet och rama in mitt ansikte. Sminkar mig omsorgsfullt. Jag är alltid noga. Får inte vara för mycket. Ska finnas där men inte synas, måste se naturligt ut, tycker jag. Bara förstärka det positiva och lindra det som jag är mindre förtjust i, fast uppnäsan är ju som den är; smilgroparna upphäver den, gör att den faktiskt kan upplevas som lite söt.
När jag klätt mig tar jag fram parfymen. Den mycket speciella parfymen, som en man i Lyon skapade åt mig för en massa år sedan. Den är bara min, lite speciell, men brukar väcka uppmärksamhet, inte minst hos andra kvinnor. De frågar ofta vad det är och var man kan få tag på den. De blir imponerade när de får reda på att den är unik.
När jag är klar ser jag på mig i spegeln. Trots mina 45 år ser jag bra ut, tycker jag. Kroppen är lagom slank men utfylld där den ska vara det. Mina ben är vältränade och muskulösa utan att ha förlorat sin kvinnlighet. Min rumpa är jag mycket stolt över. Många timmar i gymmet med utfall och knäböjningar. Jag är nöjd med det jag ser, kanske lite i sexigaste laget för en tillställning på ambassaden. Jag känner ju ingen där, vad jag vet, så om något tycker jag är fel, då är det deras sak.
Ser ut genom fönstret och hade nog hellre velat vara hemma och myst själv än att gå ut i snöovädret. Bäst att ta en taxi. När jag kommer fram till ambassaden ger jag mitt inbjudningskort och blir avprickas på en lista. Här kan ingen bara komma in, det är tydligt. Jag blir visad till garderoben, tar av mig kappan och byter skor. Nu är jag redo att besegra världen.
Det är fullt med folk som vimlar runt. Min pappas vän ser mig. Kommer fram och ger mig en kram. Blir lite förvånad, trodde inte det var vanligt på dessa tillställningar, där allt ska följa ett uppsatt protokoll. Han ser på mig, nickar med ett stort leende. ”Du ser fantastisk ut, kommer inte att finnas en man här som inte kommer att vilja lära känna dig. Hoppas du får trevligt. Jag måste tyvärr fullfölja mina plikter som värd och prata med alla. Jag hoppas att få se dig igen lite senare. Vill lära känna dig lite närmare”, säger han och presenterar mig för ett par som står precis bredvid. ”Det här är Miriam och Olof. Miriam och Olof möt min bästa väns dotter, Lydia”, sedan vänder han sig till mig och fortsätter ”Miriam är en kvinna som hjälper oss här på ambassaden med våra ekonomiska analyser. Hon är oersättlig”. Sedan lämnar han oss.
Miriam börjar säga något, men blir direkt avbruten av en lång man som kommer och drar iväg med henne. Kvar står jag och Olof. Vi tittar på varandra. ”Så är det på dessa evenemang, alla säger några ord och sedan händer något och allt bara flyter. Har du varit här tidigare?”, frågar han.
”Nä, första gången. Känner inte en katt. Men det löser sig ”, säger jag.
”Kom, låt oss få något att äta och dricka”, säger Olof och drar med mig bort till ett bord med snittar och en servitör som serverar vin och andra drycker. Vi tar och förser oss och får var sitt glas vin. Sedan kommer någon och drar iväg med Olof. Han tittar ursäktande på mig. Jag står kvar med min tallrik och glas. Runt omkring minglar folk, träffas, skrattar, diskuterar mer allvarligt, dricker och undersöker samtidigt rummet för att se vem de vill eller behöver prata med. Jag står bara mitt i allt. Känner mig faktiskt lite dum och övergiven. Han hade verkat intressant. Det pirr jag kände i kroppen redan hemma med tanke på ett långt bad kom tillbaka när jag såg honom. Ser ett ståbord en bit bort, nästan i en hörna. Det blir perfekt, tänker jag. Där kan jag både sätta ifrån mig tallriken och samtidigt kunna betrakta alla i rummet.
Efter en stund ser jag Olof igen. Han står en bit bort. Jag lutar huvudet lite på sned. Ser en stund, lite för länge, på honom. Har ett litet flyktigt leende. Precis så att det inte är uppenbart att jag är intresserad men ändå lite spännande. Ofta fungerar det så att mannen tror att det är han som tar initiativet och kommer fram. Män är så enkla, lite leende, lite hud och de kan inte motstå. Mycket riktigt! Olof kommer fram till mig. Frågar om han får vila tallriken en stund vid mitt bord. Det är ju svårt att samtidigt balansera glas och tallrik och samtidigt kunna äta från tallriken. Och de hade inte de där praktiska små klämmorna att sätta fast glaset på tallriken med.
Vi småpratar lite. Olof berömmer mitt utseende och min klänning. Han tycker den är fantastisk och sitter perfekt på mig. Han säger något om att han tror att alla män här i rummet nog helst vill komma fram och kladda på mig. Jag har en hand ovanpå hans, den hamnade där när vi pratade och jag ville förstärka något jag sa. Då känner jag att han tar sin andra hand och sakta klappar mig på rumpan.
”Oj, ursäkta mig. Jag har lite svårt med impulskontrollen”, säger han och tar bort handen. Jag kramar hans hand lite. ”Ingen fara, ta inte bort handen. Det var skönt, tycker jag”. Han lägger tillbaks handen. Smeker mig sakta över rumpan. Vi prata, tror ingen av oss vet vad vi säger. Det är våra kroppar som har tagit över. Jag ser att det putar märkbart i hans byxor. Tar en arm och hand, lägger den på hans rumpa och smeker. Han smeker mig allt mer upp över hela ryggen. Tur att vi står med ryggarna mot en vägg, ingen kan se. Men hans bula är påtaglig. Lite under bordet känner jag lätt över den. ”Tror att den är glad att se mig”, mumlar jag lågt. ”Så här kan du inte stå, vi måste göra något åt den”, hör jag mig själv säga och fortsätter ”jag såg att det finns ett konferensrum här bredvid. Låt oss se om det är öppet”.
Dörren går att öppna. Det är mörkt i rummet, bara ljuset från gatan genom fönstren som kommer in. Jag låser dörren efter oss. Han tar mig i famnen, kysser mig först lite trevande på halsen, nacken, sedan munnen. Jag öppnar läpparna, kysser honom tillbaks. Känner att jag är hur varm och våt som helst. Behöver inget förspel, extra uppvärmning. Vill bara ha honom nu och här. Känna hans bula. Känna hans mandom. Jag fumlar med hans skärpa och byxknappar. Han drar upp min klänning. Tar tag i min lilla stringtrosa och rycker till. Den lossnar och han slänger den bakom sig. Jag drar ner hans byxor och kalsonger. Åhh, vilken fin kuk. Står rakt ut, känna så hård.
Tur att det finns en soffa i rummet. Han drar med mig till den, lägger mig ner. Ett ben över soffryggen och positionerar sig mellan mina ben. Känner hur hans kuk nosar på min genomvåta fitta. Måste droppa om den. Med ett hårt tryck kör han in hela kuken i mig. Jag flämtar till, luften i lungorna pressades ut samtidigt. Ohh, vad den fyller mig. Lite ont så där plötsligt, sved till lite. Men skönt, precis vad jag längtat efter ända sedan jag gick hemifrån. Han kör kuken in och ut, först lite långsamt, men jag vill ha upp tempot och nästan skriker ”knulla mig, knulla mig nu. Fortare! Vill känna din kuk, knulla!”.
Så mycket uppdämt behov, orgasmen kommer som en blixt, från en stöt långt inne i mig, till en blixt i huvudet, sedan ner i fittan. Jag kramar hans kuk och hela min kropp skakar. Han fortsätter att knulla mig. Ett ursinnigt tempo och nu börjar det rycka i hans kuk. Jag känner hur han fyller mig med det ena sprutet efter det andra. Sedan faller han ihop över mig. Vi andas båda två stötvis, som efter en löpning. Hans händer börjar utforska mig, känner på min bröst. Åhh, vill ha honom mer, vill att han ska smeka hela min kropp, vill ha honom i mig igen. Men tiden, vi måste nog tillbaka innan alla undrar vart vi tagit vägen.