På tal om novellförfattande... Jag kanske tar i lite i överkant ibland, men det är bara för att stimulera till diskussion.
Ibland kan jag tycka att vissa kvinnliga noveller är så jävulskt utdragna och har dålig fokus på vad som händer. Ofta är de skrivna i ett enda långt stycke, visserligen mycket erotiskt laddat men oftast för hämmat och sällan mer explicit än att det blir lite vagt beskriven petting i duschen eller mysigt småknullande på morgonkröken.
Men (obs, stort men!) jag kan bli lika trött på noveller författade av killar - om inte ännu tröttare.
Speciellt uttråkad kan jag bli på killars nybörjarnoveller där deltagarna redan i första stycket fått av sig alla kläderna och i slutet har de penetrerat varenda hål utan några krusiduller eller motiveringar. Sällan handlar det om något psykologiskt spel, sällan eller ingen erotik, ingen igenkänningsfaktor... Sällan att en killhistoria förankrats i nåt mer än ett bytt telefonnummer efter en fest eller att man slumpartat stöter ihop med varann och gökar loss på en arbetsplats eller liknande. Dialogen brukar alltid vara krystad och onyanserad (Typ: "Ta min oskuld NN, jag vill att du gör det nu!", "Knulla mig i analen" och "stön stön-stånk stånk" och en massa mjuka vokaler efter varann i olika kombinationer).
Och nu undrar ni säkert "Ja, vad har han att komma med då?". Jag har själv skrivit ett par kortare noveller, men i fyllan och villan försvann de från min hårddisk för en tid sedan (och jag vet inte om jag längre kan ta mig tid att skriva nya eller försöka skriva ner de gamla igen).
Jag efterlyser också självupplevda erfarenheter, men likväl rena fantasier om och endast om igenkänningsfaktorn på något sätt är medräknad - annars får det vara. Det kvittar om man förlägger det till en speciell plats, förankrar det i sånt som de flesta (eller iallafall någon) varit med om eller kan känna igen sig i, sålänge det finns en slags realism som triggar fantasin lite extra.