när blev ni av med Oskulden
- Thread starter Pilska Polisen
- Startdatum
pekka och kuken !!!!
är ganska övertygad om att problemet offtast ligger i blyghetens natur eller osäkerhetens (kan jag ta ett nej?).
Lämna polarna hemma och gå ut själva, det är inget larv, gå inte ut för att ragga gå ut för att ha kul, men gör det alena, lättare att öppna sig för någon och den enda som ser om ni "gör bort er" är ni själva.
dessutom tänk själva hur det är... förb**** svårt att komma till tals med någon som är i ett sällskap, men ett hej till någon som sitter ensam vid en bardisk är inte svårt.
Krogen är inte det bästa, föreningslivet är kanoon sök er till en grupp som delar ett intresse, där ingen känner er, ingen har en förutfattad mening om vem ni är, då har ni dessutom ett givet ämne att snacka om, för mej gick proppen ur när jag började gymnasiet på en ort en bit hemmifrån, ingen kände mej och jag kände ingen, det var nystart det....
live to ride!
är ganska övertygad om att problemet offtast ligger i blyghetens natur eller osäkerhetens (kan jag ta ett nej?).
Lämna polarna hemma och gå ut själva, det är inget larv, gå inte ut för att ragga gå ut för att ha kul, men gör det alena, lättare att öppna sig för någon och den enda som ser om ni "gör bort er" är ni själva.
dessutom tänk själva hur det är... förb**** svårt att komma till tals med någon som är i ett sällskap, men ett hej till någon som sitter ensam vid en bardisk är inte svårt.
Krogen är inte det bästa, föreningslivet är kanoon sök er till en grupp som delar ett intresse, där ingen känner er, ingen har en förutfattad mening om vem ni är, då har ni dessutom ett givet ämne att snacka om, för mej gick proppen ur när jag började gymnasiet på en ort en bit hemmifrån, ingen kände mej och jag kände ingen, det var nystart det....
live to ride!
Fröken Höger
Medlem
- Kön
- Man
Precis som Marlboro skrev ;
"är ganska övertygad om att problemet offtast ligger i blyghetens natur eller osäkerhetens (kan jag ta ett nej?).
Lämna polarna hemma och gå ut själva, det är inget larv, gå inte ut för att ragga gå ut för att ha kul,..."[/size=1]
Det är faktist ofta så att om man går ut för att ragga så hittar man ingen. Mycket hänger på självförtroende! En person som har lite mer självförtroende blir attraktivareoch jag måste säga att uteseende är defenitivt inte allt!
Genom att älska sig själv, kan man älska andra och har förmågan att kunna ta emot att bli älskad.
"är ganska övertygad om att problemet offtast ligger i blyghetens natur eller osäkerhetens (kan jag ta ett nej?).
Lämna polarna hemma och gå ut själva, det är inget larv, gå inte ut för att ragga gå ut för att ha kul,..."[/size=1]
Det är faktist ofta så att om man går ut för att ragga så hittar man ingen. Mycket hänger på självförtroende! En person som har lite mer självförtroende blir attraktivareoch jag måste säga att uteseende är defenitivt inte allt!
Genom att älska sig själv, kan man älska andra och har förmågan att kunna ta emot att bli älskad.
Trancekillen
Medlem
- Kön
- Man
Pekka och Kuken, åk ut och res i några månader. Ni kommer att träffa hur mycket folk som helst och lära er mycket, skaffa mycket erfarenheter på kort tid. Det är mycket lättare att träffa tjejer (och annat folk) på resande fot.
Jag känner en kille som tillsynes är i en liknande sits. Han är trevlig och snäll men väldigt väldigt blyg och blev illa behandlad i skolan (verkar vara något som människor som är för snälla ofta råkar ut för). Han är en jättefin kille, ser väldigt bra ut och borde vara alla tjejers dröm men han kan inte få några för han vågar aldrig riktigt släppa in någon ordentligt. Han är inte heller den lättaste att umgås med ens som kompis men jag tar det därför att jag bryr mig om honom.
Jag hoppas verkligen att han ska träffa någon nån dag, men jag tvivlar ändå på att all lycka ligger där i. När man gått så länge och levt ensam så bygger man lätt luftslott och det är lätt att ta första bästa och sedan hamna i en riktigt destruktiv relation.
Nu blev det lite offtopc här så jag ska ta och svara på frågan även jag.
Blev av med oskulden dagen före min 15 års dag. En tjejkompis (som jag strulat med lite innan) ville ge min en "födelsedagspresent". Var helt nykter och jag tyckte om henne fast jag var inte kär. Kondomen var lite jobbig bara. Trodde att jag skulle känna mig annorlunda efteråt men så blev det icke. Fick inte alls nån "nu är jag man" känsla. Kändes nästan tvärtom att "shit, nu är man verkligen vuxen".
We drift deeper... Life goes on...
Jag känner en kille som tillsynes är i en liknande sits. Han är trevlig och snäll men väldigt väldigt blyg och blev illa behandlad i skolan (verkar vara något som människor som är för snälla ofta råkar ut för). Han är en jättefin kille, ser väldigt bra ut och borde vara alla tjejers dröm men han kan inte få några för han vågar aldrig riktigt släppa in någon ordentligt. Han är inte heller den lättaste att umgås med ens som kompis men jag tar det därför att jag bryr mig om honom.
Jag hoppas verkligen att han ska träffa någon nån dag, men jag tvivlar ändå på att all lycka ligger där i. När man gått så länge och levt ensam så bygger man lätt luftslott och det är lätt att ta första bästa och sedan hamna i en riktigt destruktiv relation.
Nu blev det lite offtopc här så jag ska ta och svara på frågan även jag.
Blev av med oskulden dagen före min 15 års dag. En tjejkompis (som jag strulat med lite innan) ville ge min en "födelsedagspresent".
Var helt nykter och jag tyckte om henne fast jag var inte kär. Kondomen var lite jobbig bara. Trodde att jag skulle känna mig annorlunda efteråt men så blev det icke. Fick inte alls nån "nu är jag man" känsla. Kändes nästan tvärtom att "shit, nu är man verkligen vuxen". We drift deeper... Life goes on...
Originally posted by Pilska Polisen
Lite nyfiken bara
När blev ni av med oskulden..
(Ännu har jag min kvar) får ta och väja mig med mina enformiga Runk..
den som sagt att sex är det bästa i hela världen har då aldrig varikt rikrigt Skitenödig...
Menar du knulloskulden, bögoskulden eller runkoskulden?
Knulloskulden: 14 år
Bögoskulden: Inte ännu
Runk: Runt 10 år
Knullet är viktigt, bögandet helt ointressant men framförallt så är runkandet det som är det mest primära i livet. Apropå runk, så sitter jag och leker lite med den skarpladdade missilen just nu, faktiskt.
Runka e livet!
Marlboro, Fröken Höger & Trancekillen:
Ni tycks inte förstå situationen. För ER är det väl världens enklaste sak att söka kontakt genom att "gå ut ensam", men för mig blir det bara än värre. Jag vågar inte snacka med folk jag inte känner, och definitivt inte på krogen. Dessutom är hela grejen med att ragga på krogen totalt döfött, eftersom där är folk inställda på just att ragga, och då har man som oerfaren nolla ännu mindre chans eftersom konkurrensen är stenhård.
För övrigt är också krogragg helt ointressant för mig. Jag är inte intresserad av att knulla, utan att hitta nån som vill vara med mig på alla plan, och nån sån lär jag knappast finna där.
Samma med idén om att resa. Varför skulle jag ta mer kontakt bara för att jag "tvingas"? Det blir snarast tvärt om där också, att jag bara är ensam under hela resan istället.
Jag uppskattar såklart att ni kommer med råd och tips, men allt det där är genomtänkt och försökt för länge sen. Jag är ju inte blind. Jag ser ju precis hur andra går till väga, och jag vet ganska väl vad kvinnor tycks vilja ha, men SÅN ÄR INTE JAG. Jag KAN bara inte ragga... Enda chansen att jag får ur mig ett ord till nån okänd flicka är om jag är full som ett as, och då funkar det ju inte heller.
Om det ens FANNS nån "första bästa", men det slipper man ju fundera över.
Det har passerat säkert 10 "den rätta" i mitt liv, som kanske till och med gillat mig, men jag har inte kunnat göra nåt åt saken. Det är på något sätt självklart att killen ska ragga, och då tror de väl att jag inte gillar dem eftersom jag inte lyckas förmedla det på nåt sätt. Trist att det inte kan vara båda som tar initiativ.
En annan sak som är något förvirrande är kvinnors sätt. Jag kan på inget sätt utröna om en kvinna är intresserad eller inte, för alla de "kännetecken" som jag hört om, är sånt som kvinnor lika gärna kan göra helt utan avsikt.
Mitt hopp är dött för länge sedan, så jag är aldrig ute efter nåt. Visst dyker det upp intressanta flickor till höger och vänster, men jag vågar inte göra nåt åt saken.
Tillägg: Jag måste också nämna att jag inte har några som helst blyghetsproblem när det gäller att snacka med killar. Jag är helt enkelt inte alls särskilt blyg, utom när det kommer till sexuellt intresse. Där är jag helt låst.
Ni tycks inte förstå situationen. För ER är det väl världens enklaste sak att söka kontakt genom att "gå ut ensam", men för mig blir det bara än värre. Jag vågar inte snacka med folk jag inte känner, och definitivt inte på krogen. Dessutom är hela grejen med att ragga på krogen totalt döfött, eftersom där är folk inställda på just att ragga, och då har man som oerfaren nolla ännu mindre chans eftersom konkurrensen är stenhård.
För övrigt är också krogragg helt ointressant för mig. Jag är inte intresserad av att knulla, utan att hitta nån som vill vara med mig på alla plan, och nån sån lär jag knappast finna där.
Samma med idén om att resa. Varför skulle jag ta mer kontakt bara för att jag "tvingas"? Det blir snarast tvärt om där också, att jag bara är ensam under hela resan istället.
Jag uppskattar såklart att ni kommer med råd och tips, men allt det där är genomtänkt och försökt för länge sen. Jag är ju inte blind. Jag ser ju precis hur andra går till väga, och jag vet ganska väl vad kvinnor tycks vilja ha, men SÅN ÄR INTE JAG. Jag KAN bara inte ragga... Enda chansen att jag får ur mig ett ord till nån okänd flicka är om jag är full som ett as, och då funkar det ju inte heller.
Om det ens FANNS nån "första bästa", men det slipper man ju fundera över.
Det har passerat säkert 10 "den rätta" i mitt liv, som kanske till och med gillat mig, men jag har inte kunnat göra nåt åt saken. Det är på något sätt självklart att killen ska ragga, och då tror de väl att jag inte gillar dem eftersom jag inte lyckas förmedla det på nåt sätt. Trist att det inte kan vara båda som tar initiativ.
En annan sak som är något förvirrande är kvinnors sätt. Jag kan på inget sätt utröna om en kvinna är intresserad eller inte, för alla de "kännetecken" som jag hört om, är sånt som kvinnor lika gärna kan göra helt utan avsikt.
Mitt hopp är dött för länge sedan, så jag är aldrig ute efter nåt. Visst dyker det upp intressanta flickor till höger och vänster, men jag vågar inte göra nåt åt saken.
Tillägg: Jag måste också nämna att jag inte har några som helst blyghetsproblem när det gäller att snacka med killar. Jag är helt enkelt inte alls särskilt blyg, utom när det kommer till sexuellt intresse. Där är jag helt låst.
Glimmer
Välbekant medlem
- Ålder
- 50
- Kön
- Man
Jag har fått den här uppfattningen:
Vissa killar har hur lätt som helst att skaffa flickvän. Om de sen blir singel, dröjer det inte länge förrän de har en ny tjej vid sin sida. Dessa killar har utseendet, talförmågan och sättet som krävs för att kunna charma tjejer.
Andra killar har väldigt svårt att träffa sin livspartner. De är nästan dömda till att vara singel hela tiden, och lyckas inte ens få en KK. Onani blir enda utvägen att få lätta på trycket.
På krogen är det köttmarknad, där går man efter utseendet, så är det bara.
Det blir en helt annan sak om man tar kontakt via nätet. Då lär man känna personen på ett helt annat sätt. Det kan vara via ICQ, MSN, e-post eller någon kontaktsida. Här är avståndet det största problemet.
Men tänk om man skulle ha en 10-poängare, tror ni att man skulle få ha henne i fred? Knappast. Tänk på alla killar som skulle rycka och slita i henne på krogen.
Vissa killar har hur lätt som helst att skaffa flickvän. Om de sen blir singel, dröjer det inte länge förrän de har en ny tjej vid sin sida. Dessa killar har utseendet, talförmågan och sättet som krävs för att kunna charma tjejer.
Andra killar har väldigt svårt att träffa sin livspartner. De är nästan dömda till att vara singel hela tiden, och lyckas inte ens få en KK. Onani blir enda utvägen att få lätta på trycket.
På krogen är det köttmarknad, där går man efter utseendet, så är det bara.
Det blir en helt annan sak om man tar kontakt via nätet. Då lär man känna personen på ett helt annat sätt. Det kan vara via ICQ, MSN, e-post eller någon kontaktsida. Här är avståndet det största problemet.
Men tänk om man skulle ha en 10-poängare, tror ni att man skulle få ha henne i fred? Knappast. Tänk på alla killar som skulle rycka och slita i henne på krogen.
Pekka och Kuken m.fl.
Samma sak här. Är 25 och har aldrig och kommer aldrigfå till det med någon. Jag ser ok ut tjänar bra och åker sportbil men det hjälper föga.
Det var jobbigare för några år sedan men nu har jag accepterat mitt öde och går vidare med annat i livet.
Antagligen rör det sig om någon slags genfel som är svårt att sätta fingret på.
Samma sak här. Är 25 och har aldrig och kommer aldrigfå till det med någon. Jag ser ok ut tjänar bra och åker sportbil men det hjälper föga.
Det var jobbigare för några år sedan men nu har jag accepterat mitt öde och går vidare med annat i livet.
Antagligen rör det sig om någon slags genfel som är svårt att sätta fingret på.
Men snälla nån. Låt mig ge er ett tips. Har ni tänkt på vilka snubbar det är som får gå hem med brudarna efter krogen/festen? Inte är det de som inte tror att de kommer att få till det ändå, va? Det finns för mig, och varenda en av mina tjejkompisar (det FINNS säkert undantag) inget som är så avtändande som dåligt självförtroende. Om ni inte tror att ni kommer att charma tjejen så kommer ni inte heller att göra det. Sedan är det visst så att man vet att de stöddiga killarna med självförtroende nog inte är bra pojkvänsmaterial och inga man vill ha förhållanden med, men om det bara gäller ett one night stand så är det ändå dem man går hem med. Så tro på er själva, visa er inte osäkra, även om ni är det. Visa er istället självsäkra som fan (okej att det inte är att vara sig själv och att man låtsas och spelar och bär en mask och blablabla men vill ni bara knulla så är det det som gäller) så kommer det nog gå vägen ska ni se för jag är säker på att ni är skitfina killar.
Doc Coach
Välbekant medlem
- Ålder
- 58
- Kön
- Man
jag e inte snygg, jag har inga pengar, ingen snabb sportbil, min kropp är i hyfsade form
men inget xtra ordinärt...
Men jag är doc H, da man with da plan
å en blick att som inte viker undan, det handlar om mål!
har man bestämt sig så för man göra en plan å se till att hitta en metod
SJÄLVFÖRTROENDE! Jag är! därför handlar JAG! å får ett knull eller KK eller sambo
Smisk! känslan som sitter i
men inget xtra ordinärt...
Men jag är doc H, da man with da plan
å en blick att som inte viker undan, det handlar om mål!
har man bestämt sig så för man göra en plan å se till att hitta en metod
SJÄLVFÖRTROENDE! Jag är! därför handlar JAG! å får ett knull eller KK eller sambo
Smisk! känslan som sitter i
Doc Coach
Välbekant medlem
- Ålder
- 58
- Kön
- Man
Det finns två varianter som jag har kört som till går hem.
Antingen Florens Nightengal, hon ska tycka 'lite' synd om dig, gnäll INTE.
men all världens olycker har hamnt på din axlar, dina ögon ser ut som en bortsprungen valp.
(du egentligen en varg på jakt) Du får henne att tro att det e hon som stöter på dig.
Andra varianten är att hon e den vackraste kvinnan i VÄRLDEN!
ge henne små komplimanger, inte om sexella grejor typ rumpa, bröst å ögon..
utan om saker du menar: har hon vackra händer, säg det...
Smisk! känslan som sitter i
Antingen Florens Nightengal, hon ska tycka 'lite' synd om dig, gnäll INTE.
men all världens olycker har hamnt på din axlar, dina ögon ser ut som en bortsprungen valp.
(du egentligen en varg på jakt) Du får henne att tro att det e hon som stöter på dig.
Andra varianten är att hon e den vackraste kvinnan i VÄRLDEN!
ge henne små komplimanger, inte om sexella grejor typ rumpa, bröst å ögon..
utan om saker du menar: har hon vackra händer, säg det...
Smisk! känslan som sitter i
Ja, självförtroende är ju bara att köpa i närmaste affär! Hur lätt som helst. Det är verkligen jätteenkelt att visa att man är säker på sin sak när man verkligen inte är det... Verkligen.
Det är ju som jag säger; det handlar bara om att spela teater. Och är man en dålig skådespelare så är man rökt.
Jag vill INTE ha en kvinna som tror att jag än nån annan än den jag är. Det går fetbort.
One night stands går också fetbort. Klart jag inte skulle tacka nej, men det är inget jag strävar efter, och alltså kommer jag inte lägga tid och kraft på det.
Själva oskuldsfrågan är helt irrelevant. Det har jag för länge sedan lärt mig leva med.
Sen kan jag tala om att jag själv verkligen INTE tänder på tjejer med gott självförtroende. Snarare tvärt om. De som är självsäkra är inte ens idé att sikta på, och då blir det automatiskt ointressant. Det är ju de som knullar runt mest, och alltså har mest erfarenhet. Erfarenhet är inget jag söker, eftersom det är det som gör att jag själv känner mig osäker bland annat. Hela grejen är ju att jag ligger 10 år efter!
Men tipsa på, alltid lär man sig väl nåt om hur andra människor tänker.
Om det bara var att bli av med oskulden som gällde så hade jag dragit till thailand för länge sen och fixat det
Vet faktiskt inte vad jag är ute efter. Saken är det att jag är attraherad av tjejer men samtidigt så tycker jag att tjejer (med få undantag) är bra dryga. Så förhållande skulle jag nog inte palla utan kk förhållande skulle passa bättre. Men där liger man ju som kuken sa 10 år efter och där har man inget att hämta.
Vet faktiskt inte vad jag är ute efter. Saken är det att jag är attraherad av tjejer men samtidigt så tycker jag att tjejer (med få undantag) är bra dryga. Så förhållande skulle jag nog inte palla utan kk förhållande skulle passa bättre. Men där liger man ju som kuken sa 10 år efter och där har man inget att hämta.
Sedan finns ju blindheten. Ganska sällan jag träffar nån tjej för att bara knulla, både för att jag själv tackat nej och för att jag helt enkelt inte märkt att hon velat nåt. Både mina kill- och tjejkompisar brukar skratta åt mig och undra vad mer hon ska behöva göra för att få mig att upptäcka att hon vill något; gnugga fittan i ansiktet eller? Jag märker helt enkelt inte om nån är intresserad.
Tror det kan bero på att jag i många fall inte ens övervägt möjligheten att de skulle vara intresserade. Kanske ett uns kasst självförtroende som spelar in där. Men de jag känner säger att någon avsaknad av det då inte märks, så fasaden är visst bra. Ser mest till att bara vara trevlig, och jag antar att jag på samma sätt antar att alla som pratar med mig mest bara är trevliga.
Så ni som inte får till det, fråga era vänner om det kanske inte är så att ni bara är blinda och missar de chanser som dyker upp?
Tror det kan bero på att jag i många fall inte ens övervägt möjligheten att de skulle vara intresserade. Kanske ett uns kasst självförtroende som spelar in där. Men de jag känner säger att någon avsaknad av det då inte märks, så fasaden är visst bra. Ser mest till att bara vara trevlig, och jag antar att jag på samma sätt antar att alla som pratar med mig mest bara är trevliga.
Så ni som inte får till det, fråga era vänner om det kanske inte är så att ni bara är blinda och missar de chanser som dyker upp?
Visst är det så... Polarna har indikerat att den och den flickan varit intresserad av mig, men det har jag då rakt inte märkt. Jag kan inte skilja på "låtsas-flört" och en riktig som sagt. En tjej kan lika gärna göra på precis samma sätt bara för att retas, eller så tänker hon inte ens på det.
Sen är det helt jävla absurt att de som tydligen varit intresserade av mig är HELT ointressanta i mina ögon. Och varför ska jag "ta chansen" med nån jag inte är attraherad av? Då låter jag hellre bli.
Vice versa så är de jag är intresserad av sjukt svåråtkomliga för mig. Kanske är det så att jag inte vågar bli intresserad av de i min närhet?
Det är väl så att de som är intresserade av mig är sådana som inte heller får nåt, och det beror ju oftast på att man är oattraktiv. Taskigt läge liksom... Ingen får vad den vill ha. [B)]
Trancekillen
Medlem
- Kön
- Man
Jag (och säkert många andra som läser detta) känner faktiskt igen mig i en del av det ni skriver, framför allt Kuken, även om jag inte riktigt är i samma sits eftersom oskulden min är borta och jag har haft några förhålllanden. Nu har det gått ett bra tag sedan mitt senaste förhållande och jag har börjat märka att jag väldigt lätt blit intresserad av fel sorts tjejer och jag har börjat ifrågasätta vad det är i mitt beteende som kan vara orsaken till det.
Jag tror det hela handlar mycket om interna konflikter. Man vill en sak samtidigt som man inte vill det och det blir ett stort problem som tär på ens tankar och tar energi och ju längre tiden går desto större blir problemet.
Jag tror du är inne på nåt här i ditt sista inlägg Kuken, i det du nämner om att det kanske är du som egentligen inte vågar bli intresserad av det som är tillgängligt/uppnåeligt. Det måste ha nåt att göra med att dina krav/önskemål är för höga! Livet är inte som på film eller i böcker där man träffas och det säger ömsesidigt klick och man lever lyckligt osv. Tyvärr.
Men det ligger också en VÄLDIG styrka i att inte kompromissa med sig själv som du gör. Du vet vad du INTE vill och nöjer dig inte med mindre, och det är på sätt och vis bra, men det är nog samtidigt just där ditt problem numera ligger. Jag tror inte att du kommer att träffa den rätta bara vips sådär, utan det krävs lite jobb från din sida.
Försök att vara mer observant och lägg märke till om någon tjej är intresserad och ta chansen när du ser den! Ta det för vad det är och testa på det ett tag. Även om du inte är kär eller jätteintresserad så blir det en erfarenhet på vägen som du kommer att ha nytta av senare. Någon gång måste du kliva över linjen. Som jag sa innan att när man gått ensam länge så blir det lätt att man bygger luftslott och det är lätt hänt att man kväver den andra parten med sina förväntningar. Been there, done that, and I've got the scars to prove it.
Du kan som sagt inte köpa självförtroende i närmsta affär, nej, affär men du måste jobba fram det. Kanske är du en sån person som gillar (för svåra) utmaningar och att saker och ting inte ska vara för lätt. Isåfall välkommen till klubben. Och jag tror absolut att ett långresa kan vara väldigt lärorikt. Främst för att man lär sig se mönster i sitt eget sociala beteende när rotationen på folk i ens liv blir så oerhört mycket snabbare än här hemma.
En kompis till mig var oskuld tills han var 24 och hade en självkänsla som inte bara var nere i källaren utan vidare ner genom Helvettes Brun och ner till Djävulens sängvrå, men han stod på sig och väntade ut tills det kom en tjej som troligen fattade att han var oerfaren och ville hjälpa honom (för det är nog någonting som många tjejer trots allt tänder på trots tuvalu's inlägg) och nu är den histora. Sen dess har han haft några förhållanden som visserligen gått åt helvette men nu har han iallafall testat sig fram och kommit på att det inte var allt som det utgavs sig för att vara och kan numera fokusera på annat i sitt liv. Visserligen så undrar jag om han ens är intresserad av tjejer överhuvudtaget men det är en annan debatt...
Jag undrar över två saker nu. Först, hur pass bra kompisar tycker du/ni att du/ni har? Känner du/ni att ni har folk i er omgiving som förstår sig på er situation? Kan du/ni VERKLIGEN prata om era problemen med någon jämnårig som står nära eller är det här med avsaknaden förhållanden egentligen bara en del i någon sorts omfattande (social) isolering?
Min andra fråga handlar om själva sexualiteten. Ser du/ni er sjävla som 100% hetero och ABSOLUT inget annat eller kan det rent av vara en fråga om sexuell ambivalens?
Och för er som undrar, ja jag pluggar till psykolog.
We drift deeper... Life goes on...
Jag tror det hela handlar mycket om interna konflikter. Man vill en sak samtidigt som man inte vill det och det blir ett stort problem som tär på ens tankar och tar energi och ju längre tiden går desto större blir problemet.
Jag tror du är inne på nåt här i ditt sista inlägg Kuken, i det du nämner om att det kanske är du som egentligen inte vågar bli intresserad av det som är tillgängligt/uppnåeligt. Det måste ha nåt att göra med att dina krav/önskemål är för höga! Livet är inte som på film eller i böcker där man träffas och det säger ömsesidigt klick och man lever lyckligt osv. Tyvärr.
Men det ligger också en VÄLDIG styrka i att inte kompromissa med sig själv som du gör. Du vet vad du INTE vill och nöjer dig inte med mindre, och det är på sätt och vis bra, men det är nog samtidigt just där ditt problem numera ligger. Jag tror inte att du kommer att träffa den rätta bara vips sådär, utan det krävs lite jobb från din sida.
Försök att vara mer observant och lägg märke till om någon tjej är intresserad och ta chansen när du ser den! Ta det för vad det är och testa på det ett tag. Även om du inte är kär eller jätteintresserad så blir det en erfarenhet på vägen som du kommer att ha nytta av senare. Någon gång måste du kliva över linjen. Som jag sa innan att när man gått ensam länge så blir det lätt att man bygger luftslott och det är lätt hänt att man kväver den andra parten med sina förväntningar. Been there, done that, and I've got the scars to prove it.
Du kan som sagt inte köpa självförtroende i närmsta affär, nej, affär men du måste jobba fram det. Kanske är du en sån person som gillar (för svåra) utmaningar och att saker och ting inte ska vara för lätt. Isåfall välkommen till klubben. Och jag tror absolut att ett långresa kan vara väldigt lärorikt. Främst för att man lär sig se mönster i sitt eget sociala beteende när rotationen på folk i ens liv blir så oerhört mycket snabbare än här hemma.
En kompis till mig var oskuld tills han var 24 och hade en självkänsla som inte bara var nere i källaren utan vidare ner genom Helvettes Brun och ner till Djävulens sängvrå, men han stod på sig och väntade ut tills det kom en tjej som troligen fattade att han var oerfaren och ville hjälpa honom (för det är nog någonting som många tjejer trots allt tänder på trots tuvalu's inlägg) och nu är den histora. Sen dess har han haft några förhållanden som visserligen gått åt helvette men nu har han iallafall testat sig fram och kommit på att det inte var allt som det utgavs sig för att vara och kan numera fokusera på annat i sitt liv. Visserligen så undrar jag om han ens är intresserad av tjejer överhuvudtaget men det är en annan debatt...
Jag undrar över två saker nu. Först, hur pass bra kompisar tycker du/ni att du/ni har? Känner du/ni att ni har folk i er omgiving som förstår sig på er situation? Kan du/ni VERKLIGEN prata om era problemen med någon jämnårig som står nära eller är det här med avsaknaden förhållanden egentligen bara en del i någon sorts omfattande (social) isolering?
Min andra fråga handlar om själva sexualiteten. Ser du/ni er sjävla som 100% hetero och ABSOLUT inget annat eller kan det rent av vara en fråga om sexuell ambivalens?
Och för er som undrar, ja jag pluggar till psykolog.
We drift deeper... Life goes on...
subway_to_ecstasy
Medlem
- Kön
- Man
Blev av med min samma dag som jag fyllde 15 år.
Vi hade varit ihop i någon månad. Jag kände mig helt redo och bestämde mig för att födelsedagen skulle bli Dagen D.
Jag var riktigt kär i killen och vi höll ihop ett tag efter det
To heaven and back again
Vi hade varit ihop i någon månad. Jag kände mig helt redo och bestämde mig för att födelsedagen skulle bli Dagen D.
Jag var riktigt kär i killen och vi höll ihop ett tag efter det
To heaven and back again
Jag är 14...Tja, 15 i Juni, och jag är fortfarande oskuld tyvärr... Först å främst så måste man ju ha en flickvän tycker jag...Inget sånt där "engångs-pök" som jag har hört en i klassen snacka om. Det är bara sjukt att typ supa sig full och sen gå i sängs med någon helt okänd människa. Fast det är min åsikt, alla har ju sin egen!
/Kaes
/Kaes
