Relationer - sex - och framtid

[Härligheten(slutar på egen begäran)]

Har lite funderingar kring tankegångarna här på .....

Om man lever ihop med en partner, har familj och så.... hur långt är man villig att leva i det förhållandet om det inte finns ngt sexliv att tala om? Känner flera i min vänskapskrets som har det så.
Personligen tror jag inte att jag skulle klara av det. Jo, om det var ok för min partner att jag fick ha sex med andra. Men vad är procentchansen att ens partner tycker det. Och dessutom så vad blir det för relation då..??..

 

[erotique]

För min del tror jag det handlar väldigt mycket om vilken relation man har i övrigt.

Jag har haft förhållanden där relationen har varit tämligen usel, men sexlivet har varit det som gjort att man orkat stanna kvar. I mitt nuvarande förhållande är det lite tvärtom - sexlivet kunde vara bättre, men relationen är kärleksfull och trygg. Och för mig är det en enkel sak att välja mellan dessa typer av förhållanden. Det är väl kanske därför de tidigare har tagit slut, men jag är kvar i det nuvarande.

 

[coffeegirl]

Jag har funderat på samma sak... ibland när man inte får "tillräckligt" sex av sambon och man börjar fantisera om andra så undrar man hur länge man vill stanna kvar om det inte skulle bli bättre. Generellt sätt så tror jag att efter ca 3 år får nästan alla en likadan kris då man börjar bli lite trötta på varann rent sexuellt.

Själv så har jag tänkt att jag vill inte "jobba" för sex... alltså jag vill inte försöka bli kåt om jag inte blir det spontant... men det måste man väl göra om man vill leva med samma man "i nöd o lust" och inte vill vara otrogen...

Men jag har hittat andra sätt att hålla mig tillfredställd också: jag har tfn sex med en kille som jag aldrig träffat på riktigt. Efter att jag pratat med honom så är jag vrålkåt när sambon kommer hem... om tfn sex är samma sak som att vara otrogen får väl var o en ha sin egen opinion av.

 

[G-mannen [adjö]]

I det långa loppet är det nog lätt att koppla samman sex med att partnern överhuvudtaget är intresserad av en och vill ha en på andra plan. Det är i längden en bekräftelse att partnern vill. Skulle min kvinna vara totalt ointresserad väldigt länge går det så klart ut över förhållandet (och samma om jag är ointresserad väldigt länge). Jag tror att det lätt kan skymma annat som ens partner gör för en och att det kan bli en hang-up.

Med länge menar jag inte en månad utan något som pågår något år eller mer. I det läget skulle jag ta ett allvarligt samtal med min partner - gärna i närvaro av ett proffs. Jag tror någon form av moderator eller diskussionsledare behövs, för när det gått långt blir det väldigt lätt att det blir en massa anklagelser och skuldbelägganden och det hjälper ju inte till precis.

 

[nickespecial (slutar på egen begäran)]

Tänk på att ni vet vad ni har men ni har ingen aning om vad ni får.
( Kan tolkas på mer än ett sätt)

 

[Stalker_Sn]

Har lite funderingar kring tankegångarna här på .....

Om man lever ihop med en partner, har familj och så.... hur långt är man villig att leva i det förhållandet om det inte finns ngt sexliv att tala om? Känner flera i min vänskapskrets som har det så.
Personligen tror jag inte att jag skulle klara av det. Jo, om det var ok för min partner att jag fick ha sex med andra. Men vad är procentchansen att ens partner tycker det. Och dessutom så vad blir det för relation då..??..

För mig är sexualitet nånting som är ett definerande och särskiljande definerande av en relation. Jag som bor tillsammans med andra personer, och även delar rum, anser att om mitt sexliv inte är bra nog så finns det ingen anledning att stanna kvar i "förhållandet", då jag har sällskap av mina rumskompisar istället.

För lilla mig så är sex otroligt viktigt, jag behöver det för att få självförtroende, samtidigt som det är en intimitet som jag bara måste ha i ett förhållande för att trivas.
OM jag skulle leva i ett a-sexuellt förhållande (för att göra en extrem jämförelse), så är det INGET annorlunda än mot hur jag bor nu med en manlig rumskompis.

För mig är sex en brygga och en hamn.
Det är en brygga i formen av att man kan vara oense om en del saker, men man kan komma överens genom sex, om det gäller ett bråk, eller nånting annat som rubbar ens inre balans.
Sex är en hamn, dom gånger man hamnar i storm (lite poetiskt/filosofiskt) med sin partner, eller i sitt liv utanför partners inflytandekrets, så kan man behöva ladda sina batterier och få utlopp för sina inre känslor.
Det finns få saker som är så upplyftande och otroligt starka för mig som att efter en stark orgasm få känna tårarna rinna längs med kinderna om jag varit väldigt deprimerad eller lessen på grund av nånting.

Ett av mina definerande drag som ALLA säger att dom märker med en gång är att jag är väldigt intensiv och väldigt lekfull. För mig är det väldigt viktigt att jag får "leka" sexuellt, och att min partner även är mottaglig och på samma våglängd.
Mitt sexliv kan bara bli tråkigt om min partner är motsträvig, om jag får lite medhjälp så kommer det aldrig bli tråkigt... Speciellt som jag inte har nån skam i kroppen heller...