Saknaden är så stor!

JijHå

Medlem
Kön
Kvinna
Det är framförallt så här på natten/morgonen. Jag vaknar till och saknaden efter dig är så tung och fyller hela sovrummet och hela mig. det är helt omöjligt att somna om.
Nu har det gått strax ett halvår sedan som mitt liv förändrades, sedan ditt liv slocknade. Ett halvår sedan som "han där oppe" så orättvist bestämde sig för att kalla hem dig, rycka dig ifrån mig.
Efter ett halvår gråter jag mig ofta till sömns av saknad till dig. Det poppar upp små saker varje dag som får mig att minnas dig. Och minnet är så väldigt starkt!

Igår kväll gick jag för första gången igenom din bärbara dator. Jag hittade texter, noveller, och bilder. Jag har inte gråtit så här mycket på ett par månader nu.
Jag hittade bland annat en mapp som hette "Ona". Och kom ihåg att det forumet var ett av dina favoritställen på internet.

Jag saknar dig så!

"Du är ljuset i mitt liv! Låt mig få lysa upp ditt, så som du lyser upp mitt!"
- Frida Andersson (1987-2009)
 

SuperLasse

Aktiv medlem
Ålder
50
Kön
Man
:sleep:

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Om det är så illa som jag tror så är jag ledsen för din skull, vad hemskt. :unsure:

Jag vill verkligen beklaga, och önska dig lycka och styrka. Även om det är ett slitet uttryck så är det faktiskt sant - en dag skiner solen, men det kostar rätt många tårar på vägen. Så gråt och var ledsen, det kommer bli bättre.

Kram till dig
 

sambokille

Välbekant medlem
Kön
Man
Åhhh Stackare
Förklarar ju varför en viss "eldsjäl" inte synts till här på så länge

Fy vad tragiskt för dig/er, ja vad ska man säga? svårt sånt här!

Får hålla med superlasse även om det känns som ett uttjatat mantra


massa kramar till dig Johanna
 

Smakfullt

Välbekant medlem
Kön
Man
Oj, säger jag också. Vad ledsamt! Jag vet inte vad som ligger bakom, men resultatet låter sorgligt nog.
Tröstkram så gott det nu går.
 

Snäckan

Välbekant medlem
Ålder
56
Kön
Kvinna
Det är framförallt så här på natten/morgonen. Jag vaknar till och saknaden efter dig är så tung och fyller hela sovrummet och hela mig. det är helt omöjligt att somna om.
Nu har det gått strax ett halvår sedan som mitt liv förändrades, sedan ditt liv slocknade. Ett halvår sedan som "han där oppe" så orättvist bestämde sig för att kalla hem dig, rycka dig ifrån mig.
Efter ett halvår gråter jag mig ofta till sömns av saknad till dig. Det poppar upp små saker varje dag som får mig att minnas dig. Och minnet är så väldigt starkt!

Igår kväll gick jag för första gången igenom din bärbara dator. Jag hittade texter, noveller, och bilder. Jag har inte gråtit så här mycket på ett par månader nu.
Jag hittade bland annat en mapp som hette "Ona". Och kom ihåg att det forumet var ett av dina favoritställen på internet.

Jag saknar dig så!

"Du är ljuset i mitt liv! Låt mig få lysa upp ditt, så som du lyser upp mitt!"
- Frida Andersson (1987-2009)

Men kära Johanna, vad är det som har hänt?

Jag har tänkt så mycket på dig och Frida och på er lycka som nyblivna föräldrar.
trodde att ni hade fullt upp med att uppfostra barn tillsammans.

Det du berättar nu, låter djupt tragiskt.

Frida lyste verkligen upp forumet med sina kloka, tankevärda inlägg.

Det du går igenom, borde ingen ung människa behöva gå igenom.

Jag vill ändå tacka dig för att du orkar berätta...

Mina tankar går till dig Johanna. Frida saknas...

Sänder en varm kram tillsammans med de andra.

/Snäckan
 

stånd

Aktiv medlem
Kön
Man
Sänder er en tanke för den underbara person som jag lärde känna henne härinne
Jättekram från mig till er
 

JijHå

Medlem
Kön
Kvinna
Min Frida förolyckades i en bilolycka.
Svårt att ens prata om det, svårare att skriva om det, men många gånger behövs det. Jag brukar numera "snoka" runt bland alla hennes "spår" på internet. En blandad känsla, men jag kan komma på mig själv att le åt allt som hon skrivit. Ett varmt leende.

Frida försvann från mig och detta liv, alldeles för ung. Men jag har i alla fall kvar ett stort minne i henne då jag tittar på "vår" dotter, Amanda.
Lilla Amanda är så otroligt lik Frida.

Jag förstår att Frida roade många, och det värmer.

Kram - J
 

sambokille

Välbekant medlem
Kön
Man
Livet är inte alltid rätttvist, det visar ju bla detta med dig , Amanda och Frida

Frida var en härlig fläkt även här inne men så även du Johanna, bara så du vet!

Önskar dig o Amanda all lycka i framtiden!

Frida R.I.P
 

sprutkillen

Medlem
Kön
Man
Ojoj,
MEN vad sorgligt det blev. Tänk vad livet kan vända fort
Lider verkligen med dig Johanna och hoppas innerligt tiden läker alla sår som det ju så fint alltid sägs

alla lyckönskningar till dig o din lilla tjej i fortsättningen :love:
 

Gorman

Medlem
Kön
Man
..............Vad sorgsen man känner sig efter att fått läsa detta..........vi balanserar nog alla på en ganska skör tråd......man tar så mycket för givet....planerar ofta framåt, kanske långt framåt....glömmer nuet ibland......mina tankar är med Er Johanna och Amanda..........Frida följer nog er från sin himmel.....
 

Loadboy

Medlem
Kön
Man
Hm, här har man ovetandes undrat vart Frida tog vägen. Det här förklarar ju en del tyvärr. Nyheten är ju nåt halvår men ny för mig. Jag blev alldeles sorgfull nu.

Lider med dig Johanna och hoppas du kommit vidare någorlunda!

R.I.P Frida
 

misswet

Aktiv medlem
Ålder
57
Kön
Kvinna
Sänder också - senkommet men välment - mitt deltagande.

Det är svårt att säga något som inte blir klyschigt när någon har gått bort. Jag minns Frida som en vältalig och intelligent tjej som gjorde många humoristiska och intressanta inlägg. Mina tankar går till dig och er dotter, varma kramar till er båda.
 

JijHå

Medlem
Kön
Kvinna
Tiden läker alla sår?

Nej, det skulle jag inte vilja påstå. Tiden hjälper dock till med att döva vissa känslor, framför allt dem som är tyngst att bära.

Känslan av sorg har mattats av - en hel del - , men det går fortfarande inte en dag utan att jag blir påmind. En påminnelse som ger mig en känsla av glädje, glädjen att få ha varit en del av hennes liv. Glädjen över det lilla barnet, som skulle kunna vara en karbonkopia (nåja, inte riktigt kanske) då det gäller utseendet. Glädjen över allt som hon hann ge mig innan det var tid för henne att lämna oss.

Idag, när jag ser en bild eller ett foto av min Frida, så ler jag och minns allt det positiva, all glädjen som hon delade med sig till sin omgivning.
 
Toppen