Sexlöst förhållande?
- Thread starter Dexter
- Startdatum
- Kön
- Man
Håller helt och hållet med dig misswet!
Dexter
Medlem
- Kön
- Man
Tolkar det som att anledningen till varför förhållandet är sexlöst spelar roll för om det är uthärdligt? Det är det som är en intressant som åsikt. Har följt liknande diskussioner på Helgon.net. Vissa menar alltså att det skulle vara skillnad på om deras partner av privata psykologiska skäl känner sig obekväm med att ha sex eller om ens partner är fysiskt hindrad att ha penetrativt sex eller kunna njuta av erogen stimulans. Men är det verkligen självklart? Minskar mina sexuella behov av stimulans, fantasiutlevnad och orgasmer för att partnern är oförmögen till sex?
Så ponera att din partner handikappas så svårt att vederbörande blir oförmögen att både ge och ta njutning, skulle du då kunna fortsätta förhållandet? De reaktioner som strömmar in är blandade och svaren väcker känslor. Hur resonera ni här på onanera.se?
Så ponera att din partner handikappas så svårt att vederbörande blir oförmögen att både ge och ta njutning, skulle du då kunna fortsätta förhållandet? De reaktioner som strömmar in är blandade och svaren väcker känslor. Hur resonera ni här på onanera.se?
Jag skulle nog kunna fortsätta med förhållandet. För ett förhållande är mer än sex. Är förhållandet bra så håller det mot allt, man har ett band som inte går av bara för att den andre inte kan ha sex längre. Men visst skulle det bli lite tråkigt i längden. Så frågan är väl hur länge det skulle hålla. Beror nog helt och hållet på hur förhållandet är och var.
Snäckan
Välbekant medlem
- Ålder
- 56
- Kön
- Kvinna
Det är ju svårt att svara annat än generellt på frågan, eftersom man aldrig kan veta säkert förrän man står inför fullbordat faktum.
Men jag skulle nog skaffa mig en älskare om behoven trängde på. Förhållandet skulle ju aldrig bli detsamma om ens partner blev handikappad. Men så länge hans hjärna fungerade som innan, så tror jag att jag skulle stanna kvar i förhållandet.
Sexlivet blir ju dock helt annorlund när man får barn. Tiden precis före fölossningen är svår och efter förlossningen går det ju inte. Sen tar sömnlöshet och annat ut sin rätt. Det jag insett är att man "överlever" trots att man minskar på sexet, men att omställningen är svår. Det viktigaste är bara att man inte faller in i nån lunk och glömmer bort varandras sexualdrift. och för allt i världen, fortsätta krytta på det gemensamma sexlivet!
Benster112
Medlem
- Kön
- Man
(I have an English keyboard without the Swedish vowels, so I'll type in English.)
If you love sex, and need sex, it's your partner's responsibility to see to that need, just like it's your responsibility to see to theirs. Otherwise you might as well live alone and take care of your own needs.
A relationship without sex play has one foot in the grave. A while ago, me and my partner didn't sync at all. He had a stressful job and I'm a student. It also didn't help that we're opposite in our reaction to stress. When I'm stressed out, my sex drive increases, and when he's stressed out he loses all interest in sex.
This was a huge problem for us, and I felt like I had to drag him into the bedroom every time. It didn't take long before I confronted him harshly and told him to get out of his funk, and start doing his part in our sex life. I felt like shit that I was always the one who had to initiate sex, because he acted as if he was above that sort of thing (I guess it was a defense mechanism). I finally spilled it out, and told him if he doesn't get his I hated his "sigh,..oh...well...ok"-attitude under control, I walk - because I won't leave in a sexually dead relationship where he goes to bed at 8 o'clock on a Saturday night, and I stay up drooling over other guys on the internet, as if I was single.
Shit, SO many people out there are lonely and would give everything to have somebody to share life, love, and sex with.
If you love sex, and need sex, it's your partner's responsibility to see to that need, just like it's your responsibility to see to theirs. Otherwise you might as well live alone and take care of your own needs.
A relationship without sex play has one foot in the grave. A while ago, me and my partner didn't sync at all. He had a stressful job and I'm a student. It also didn't help that we're opposite in our reaction to stress. When I'm stressed out, my sex drive increases, and when he's stressed out he loses all interest in sex.
This was a huge problem for us, and I felt like I had to drag him into the bedroom every time. It didn't take long before I confronted him harshly and told him to get out of his funk, and start doing his part in our sex life. I felt like shit that I was always the one who had to initiate sex, because he acted as if he was above that sort of thing (I guess it was a defense mechanism). I finally spilled it out, and told him if he doesn't get his I hated his "sigh,..oh...well...ok"-attitude under control, I walk - because I won't leave in a sexually dead relationship where he goes to bed at 8 o'clock on a Saturday night, and I stay up drooling over other guys on the internet, as if I was single.
Shit, SO many people out there are lonely and would give everything to have somebody to share life, love, and sex with.
