Jag praoade också på Televerket, men vi åkte orange Volvo Duett. (Alla televerkets bilar var orange). I en liten växelstation ute på landsbygden undrade jag vart killen jag åkte med tog vägen och hittade honom strax bakom ett växelstativ där han bläddrade i en Lektyr. Inget runkande där och då, men där var några tidningar gömda, så jag utgår ifrån att när de inte hade prao med utan var ensamma så hände det nog ett o annat...
Det är snarare lättare att räkna upp vad som INTE förekom i Televerkets bilar och på stationerna. Stationsfolket hade stora möjligheter till egentid som användes som ovan eller att tjuvlyssna på pågående samtal. Arbetet var ju inte tidsstuderat och mycket slack fanns, vilket fördrevs på bästa sätt ute eller inne.
Bilarna var omfattande mellanlager lager av allehanda utrustning, inte minst telefoner o tillbehör, som inte sällan inbringade lite sidoinkomster. Särskilt Dialogen och Kobran gillades och lagret fylldes på utan större koll, särskilt i samband med att de gamla bakelittelefonerna ersattes. Någon rigorös avräkning verkade inte finnas, försvann någon/några apparater eller tillbehör verkade ingen bry sig. Det lär ha varit ett sannskyldigt berg av tillbehör och utrustning, som kom i dagen, när Verket avvecklades och bilarna tömdes. Utrustning till fantasisummor som ingen haft koll på och som heller inte kom att redovisas öppet till sin omfattning.
De statliga verken äskar pengar för sin framlagda budget varje år och vid årets slut gäller det att ha gjort av med allt för att kunna få mer eller lika mycket till nästa år. Man inhandlar då varor och tjänster som egentligen inte behövs, vilket gjorde att det alltid fanns ett överskott som skulle hanteras. Hur, var inte så noga med i många fall, bara man slapp lagra upp "eländet", men det ledde ju också till att Sverige hade en god beredskap, något vi märkt inte finns idag.
"Statens lön är liten men säker"- hette det på den tiden, så det gällde att fylla på när tillfälle gavs, något som inte bara märktes i Televerket utan i många andra statliga verksamheter. Även upp på riksdagsnivå, där vissa partipolitiker, trots sina väl tilltagna löner, praktiserar detta. Med tanke på hur summariskt statens inkomster o utgifter redovisas även idag, kan man misstänka att denna tanke fortfarande lever inom verksamheter som har möjligheterna.
Lite utanför ämnet men kunde inte låta bli den historiska insikten om vad som gällde då.